Efter att ha bevakat samtliga majtåg sedan 1997 blev det en konstig 1 maj. Den bara svepte förbi och jag tror inte det var särskilt många som kände att de digitala utspelen gjorde något särskilt avtryck. Arbetarrörelsens högtidsdag försvann som allt annat in i skuggan av coronapandemin. Samtidigt är det kanske hög tid att fundera kring majdemonstrationens framtid. Vilka ska gå i tåget om tio år? Det känns inte som att arbetarrörelsen har lyckats attrahera nästa generation till dåtidens sätt att demonstrera och bilda opinion. Som allt annat behöver kanske 1 maj utvecklas och stöpas om för att om möjligt ges ny energi?
Är det något vi nu behöver så är det just ny energi. Det känns nästan som att vi har hamnat i en vakuumförpackning, där vi bara ligger och väntar på att den antingen ska smälla rejält eller att syret sakta ska sippra in igen. Jag har aldrig tidigare befunnit mig i ett vakuum och att bara sitta på vänt känns frustrerande. Vi måste avvakta och invänta besked. Vi måste numera hitta sätt att övervintra för att sedan om möjligt upptäcka nya vägar att överleva. Det gäller många branscher, stora som små företag. Det saknas inte idéer, men problemet är att med gällande restriktioner kan väldigt lite realiseras. Med all rätt, ska sägas. Vi måste respektera situationen och vad den bättre vetande Folkhälsomyndigheten förespråkar. I en kris kan vi bara lyssna till en general. Annars splittras trupperna och ingen vet var den andre hittar på. Vi kan bara hoppas att vi snart blir beordrade att ta oss ur vakuumförpackningen och får börja bygga igen.
Mitt i all bedrövelse som bland annat har drabbat föreningslivet hårt händer det också positiva saker. I veckan som gick presenterade folkkära Grunden Bois sin senaste satsning – Bois-bussen. Precis som landets alla elitklubbar kommer Grunden Bois nu att åka till bortamatcher mer ståndmässigt än någonsin. För att undvika folksamling var det bara några få Bois-lirare som fick uppleva bussens vältajmade entré under pressträff en utanför Serneke Arena i tisdags. De som var där tror jag tillhörde nationens stoltaste folk – just då – och säkert även i framtiden.
Det är lite av tanken med Bois-bussen, att skapa stolta lirare med självförtroende. Och egentligen, varför ska inte ett av våra mest folkkära lag Grunden Bois åka i en egen buss med emblemet över hela karossen? Det är väl snarare självklart.
Det var med en varm känsla som jag lämnade Kviberg i tisdags. Att Ales lokaltidning var där beror ju mycket på de relationer som finns till de spelare som är från kommunen, men faktum är att Grunden Bois är större än så. På pressträff en fanns riksmedier som Sveriges Radio, Göteborgs-Posten och Expressen med flera. Grunden Bois är en angelägenhet för nationen. Det är lite häftigt med tanke på att det inte är så länge sen media knappt fi ck prata med personer som hade en form av funktionsvariation.
