I måndags behandlade kommunfullmäktige motionen om felaktigt namngivna busshållplatser. En småsak kan tyckas, men samtidigt ett målande exempel på att vissa fel och brister ska vi tydligen bara acceptera.
Centerpartiet som stod bakom motionen föreslog en översyn av namngivningen på kommunens busshållplatser. Det kunde enligt förslaget ske i samråd med hembygdsföreningarna. Enligt tjänstemannautredningen skulle insatsen ta 100 timmar, tid som i så fall måste prioriteras från något annat.
Vidare påpekades att namngivningen inte är en kommunal fråga utan åligger Västtrafik att sköta. Frågan är bara om så inte sker, borde inte Ale kommn som delägare av Västtrafik, då med ett tydligt mandat påpeka bristen? Om inte så heller sker, känns det helt naturligt att folkvalda som i detta fall representerar Centerpartiet tillskiver kommunfullmäktige. Det var också vad som skedde.
Majoriteten ställde sig bakom utlåtandet att namngivningen inte ligger under kommunens ansvar, att en utredning med hembygdsföreningarna skulle vara tidskrävande. Med detta ansågs motionen besvarad. Märk väl inte avslagen och inte heller beviljad. Det är en hårfin skiljelinje, men som alebo innebär beslutet att vi sannolikt får fortsätta leva med vilseledande busshållplatser.
Personligen blev jag lite besviken, då ett uppenbart fel inte per automatik innebär att ”då rättar vi till det”. Vissa fel ska vi tydligen bara acceptera. Säg det till polisen nästa gång hen stoppar dig. ”Det blev lite fel där, men det får du acceptera”.
Förutom flera felaktigt namngivna busshållplatser i Skepplanda finns det också ett par i Älvängen. En bit in på Göteborgsvägen i södra Älvängen heter hållplatsen ”Tolleredsvägen”. Ja, jag vet att den tidigare i historien låg på just Tolleredsvägen, men det gör den inte längre. Att hållplatsen utanför Equmeniakyrkan heter Missionskyrkan har också en historisk förklaring. Att kyrkan, men inte hållplatsen bytte namn är skrattretande. Systemet har ändå haft tolv år på sig att korrigera…
Så blir det när ingen agerar eller ser det som särskilt viktigt. När någon agerar tycker någon annan att det borde vara någon annans ansvar – och då händer precis ingenting. Vi ska helt enkelt bara acceptera en del fel och brister.
