Kommunfullmäktige i Ale fick förra veckan ta del av Jennylundsrapporten. En genomlysning av hela ridhusprojektet i Bohus, från starten 2009 till upptäckten av en deponi, skenande kostnader, oförankrade beslut och kraftiga budgetavvikelser. Det är en offentlig handling, men det är ingen rolig läsning och inget för den som vill ha låg puls i hängmattan. Rapporten är tydlig på flera punkter, frågan är om den får några konsekvenser – förutom för skattebetalarna? Upptäckten av en deponi på platsen för ridhuset föranledde kraftigt ökade saneringskostnader. Uppskattad till 5,7 miljoner kronor. Det skrämde inte en grupp tjänstemän i styrgruppen som utan förankring i vare sig Kommunstyrelse eller i kommunfullmäktige tog beslut om att gå vidare. Det snabba beslutet medförde till sist att de folkvalda fick kallas in till ett extra kommunfullmäktige för att bevilja det som nu blivit 17-20 miljoner dyrare att färdigställa. Från de 9 miljoner kronor som fanns avsatta i investeringsmedel 2009 när projektet initierades närmar sig byggnationen nu 50 miljoner kronor. För det får ingen som är involverad, varken tjänstemän eller politiker, någon stjärna i kanten.
Beslutet att genomföra en total genomlysning hur detta kunde gå till har därför varit minst sagt berättigat. Rapporten är i grunden djupt kritisk till hur ärendet hanterats. Ledning och styrning – processen som helhet är ett skräckexempel och det finns egentligen inga ursäkter.
Personalomsättning är inget hållbart försvar. Inte heller okunskapen om den tidigare deponin, vilket rapporten understryker. Förorenad mark på Jennylund var välkänt. Politiska påtryckningar och tidspress för att få igång projektet under valåret samt innan angivet bygglov löpte ut är definitivt tunga orsaker till de huvudlösa beslut som fått förödande konsekvenser.
Dessutom har utredaren efterfrågat projektets förstudie, utan att ha hittat den. Kanske fanns det ingen? Med respekt för att det är skattemedel som hanteras är en detaljerad förstudie ett rimligt krav.
Alla turer till trots gäller det nu att vända blad och gå vidare. Ale berikas snart med en ny ridanläggning till glädje för många. Beslutsfattarna har, om ändå väldigt dyrt, lärt sig en läxa om hur tunga investeringar och projekt inte får lov att drivas. Utredaren har lämnat detaljerad information om vilka rutiner och beslutsunderlag som måste följas. Det är bara att lära läxan. Bandet går tyvärr inte att spela tillbaka.
Ale kommun behöver nu rehabilitera sig, läka såren, se över lednings- och styrningsprocesserna – inte minst sprida kunskap om dem. I september tillträder Maria Reinholdsson, tidigare stadsdelsdirektör i Göteborg, tjänsten som kommunchef i Ale. Ett par arbetsuppgifter ser ut att vara givna. Det är bara att läsa Jennylundsrapporten.
