Livet innehåller som bekant det mesta. Både glädje och sorg, lycka och olycka. Till en av de lyckligaste stunderna om vi får ranka dem i livet hör nog studenten. Det tror jag många skriver under på. De flesta har starka minnen från studentdagen som varar livet ut. Befrielsen är både lätt och något komplicerad att förstå. När vi tänker tillbaka på skolgången så finns där mängder av roliga minnen, ändå är det en befrielse när studenten väl kommer. Alla vill, trots alla goda kamrater och lärare, flyga ut till nästa adress i livet. Att studenten vid Yrkesgymnasiet i Nödinge återigen fick firas inför ögonen på föräldrar, släkt och vänner kändes underbart – som ett bevis över att pandemin är besegrad (men det vågar jag knappt skriva).
Nationaldagen har alltid haft ett vackert och traditionsenligt firande i Prästalund, men efter nästan 40 år upphörde i år ceremonin. Allt har ett slut. Föreningen Nationaldagens firande lyckades inte generationsväxla och det svala intresset gjorde att styrelsen tog beslut om att lägga ner. Det största firandet är numera i det kommunala bostadsbolagets regi. Alebyggens karnevalsyra på Klöverstigarna i Nödinge återuppstod efter två års coronaisolering – och blev en publik folkfest. Skönt när vädergudarna är på arrangörens sida.
Camilla kontaktar Alekurirens redaktion. Hon har en berättelse som jag fortfarande har svårt att ta in. Särskilt när jag vet att året är 2022. Att en tvåbarnsmamma tvingas bo i en bil och inte har möjligheten att varken stoppa om sina barn eller ställa fram mat på bordet är närmast osannolikt. Har vi så stora maskor i vårt sociala skyddsnät? Tveklöst har ekonomernas villkor gått före det som kan anses mänskligt. När Camilla har skilt sig och blivit utköpt har hon pengar till bostad, men eftersom hon är utbränd och sjukskriven är inkomsten så låg att banken inte beviljar henne något lån. Hon tvingas välja dyrare hyreslägenheter än ekonomin tillåter och när pengarna börjar sina kommer betalningsanmärkningarna. Dessa gör nu att hon inte kan få en hyresrätt hos till exempel Alebyggen. Utbränd, sjukskriven och hemlös. På samhällets botten finns det inte alltid tak över huvudet. Socialtjänsten har inte kunnat (?) hjälpa Camilla som nu tvingas bo i sin bil. Det känns spontant som att vi borde kommit längre med vårt skyddsnät.
Då är berättelsen om Ahlafors IF:s anfallare Chisom Chidi lättare att ta till sig. Istället för att åka med spelarbussen till Kumla fick han leta rätt på sina försvunna fotbollsskor – och han hittade dem i sista stund. I Mariestad anslöt han till laget och självklart var det Chisoms doja som gjorde att gulsvarta AIF nu delar serieledning i division 2 och känner doften av division 1.
Alla är inte belönade med gyllene skor – sannolikt var dödsolyckan på E45 ännu ett tragiskt självmord som riskerade fler liv.
