För snart ett år sedan skrev jag om ett spännande 2016 som då låg framför oss. Redaktionen såg fram emot ett stundande 20-årsjubileum. Under hela våren pågick en intensiv planering – plötsligt är allt bara historia. Inte bara jubileumet, utan hela 2016 har nu passerat. Jag vet att tiden håller samma hastighet från år till år, men ärligt talat, gick det inte lite fortare i år? Hur summerar vi då de senaste 12 månaderna? Jag tror det är svårt att hitta en generell beskrivning som alla köper. Någon lär tycka att det har varit intensivt och händelserikt, andra lär säga att det inte har hänt någonting. Allt beror naturligtvis på hur våra förväntningar har sett ut. Var och en får helt enkelt göra sin summering.
Jag tycker personligen att året har gått i rekordfart. Vårt 20-årsjubileum blir ett fantastiskt minne, inte bara för folkfesten i Furulundsparken, utan minst lika mycket för personalens stora engagemang i att försöka skapa något minnesvärt – och det blev en kväll vi aldrig glömmer. Resultatet som våra gäster bidrog till genom att istället för blommor och gåvor skänka en slant till insamlingen för Europas fattigaste barn i Moldavien gav närmare 50 000 kronor. Pengar som kom till stor nytta i ett land som är 100 år efter oss i utvecklingen.
Lokaltidningen är inte bara en lokal nyhetsförmedlare. Vi är också en opinionsbildare. Det är den absolut svåraste rollen. Det handlar om att balansera och bilda sig en så korrekt bild av verkligheten som möjligt. Den delas inte alltid av politiken, inte heller av kommunala tjänstemän. Likt förbaskat kan vår bild ändå vara den mest nyanserade. Vi har inga skäl att ta ställning. Mest oense av verkligheten har vi varit när det gäller personalsituationen inom den öppna fritidsverksamheten, där mer eller mindre all personal har slutat under året. Jag tycker det är häpnadsväckande, men får självklart acceptera att andra kallar det för normal personalomsättning.
Den politiska debatten är tidningen också en del av, även om vi är politiskt obundna. Som ledarskribent är du aldrig fri från en åsikt. När jag tittar mig själv i spegeln tänker jag ge mig godkänt. Jag har kallats konservativ med kristna förtecken, ”grå- sosse”, Sverigedemokrat och efter förra veckans förslag om en skattehöjning fick jag en fin kröning då jag på flera håll kallades kommunist. Med tanke på att mitt mål är att vara politiskt neutral får jag vara nöjd med året. Alla har fått en liten släng av sleven och jag har belönats med tillmälen från alla håll.
Av våra artiklar fick de om den ensamstående mamman som hotades av vräkning störst genomslag. Med hänsyn till familjen fortsatte vi inte rapporteringen, men om det hade varit möjligt hade det varit positiva tongångar. Alla parter tog till sist sitt ansvar och familjen fick bo kvar.
Slutet gott allting gott.
God jul och gott slut.
