Ridhuset fortsätter att spöka för Ale kommun. I veckan som gick kom den första externa rapporten som skulle ge svar på byggprojektets status och kostnaden för ett eventuellt färdigställande. Den detaljerade handlingen bekräftade att slutsumman är långt ifrån vad ledningen önskat. Rapporten ansågs officiellt som ofullständig och enbart innehållande siffror som först måste bearbetas innan den kan kommuniceras. Jag tror att kommunledningen blev tagen på sängen och behöver tid för att landa. Vi har valt att respektera det. Förr eller senare måste siffrorna ändå upp på bordet.
Den politiska ledningen har hamnat i en ytterst svår situation. Budskapen och direktiven till nämnderna för 2020 är att spara på allt som är möjligt. Samtidigt pågår ett ridhusbygge som ingen tycks veta kostnaden för. Det skickar väldigt tveksamma signaler. Låt vara att investeringspengarna inte ska blandas ihop med driften, men till sist är det ändå skattebetalarna som får stå för notan. Driftskostnaden för ett ridhus som skulle kostat 27 miljoner är lägre än ett som kommer att kosta mer än det dubbla. Det går aldrig att snacka bort.
Debatten om prislappen har varit ett hett debattämne hela vägen, inte minst när projektet tvingades begära ytterligare 20 miljoner för bland annat marksanering och stabilitetsåtgärder. I fullmäktigedebatten i februari motiverade Elena Fridfeldt (C) beslutet om att tillskjuta ytterligare 20 miljoner med att ”hellre ett dyrare ridhus än en sanerad grusplätt som inte kan användas till någonting”. Det var ett tungt argument eftersom ridhuset ändå skulle ha kostat skattebetalarna drygt 25 miljoner kronor, även om det inte byggdes. Men nu är vi där igen. Pengarna räckte inte den här gången heller. Skillnaden är att nu står det ett skelett på grusplätten, men för att bygga klart behöver fullmäktige skjuta till nästan lika många miljoner ytterligare en gång. Politiken har målat in sig i ett hörn.
Det fanns en stor tveksamhet i vintras, men när tillskottet om 20 miljoner beviljades var det som att säga ”ridhus till varje pris”. Att stoppa ett projekt som kommer att kosta ca 34 miljoner, även om det inte färdigställs, kräver politiskt mod – eller dårskap. Det är svårt att säga vad som är rätt, men någonstans går väl gränsen? Låt säga att miljonrullningen får fortsätta och det återigen inträffar något ”osannolikt”… Någonstans måste det väl finnas ett stopp, oavsett vad frågan gäller?
Kommunstyrelsens ordförande, Mikael Berglund (M), har varit motståndare till ridhuset hela vägen. Moderaterna och Framtid i Ale var de två enda partierna som i februari röstade nej till en utökad budgetram för ridhuset. Nu leder han Koalitionen som ska försöka försvara ett projekt som i grunden var en S-märkt valfråga och som nu är den politiska ledningens största dilemma. Oavsett vägval kommer han med största sannolikhet att få ta emot skarp kritik. Det har redan kostat alldeles för många miljoner och det kommer att kosta ännu mer vilket beslut man än tar. Frågan är hur mycket och förtroendet för politiken har ju också ett pris. Nu handlar det om att ta rätt beslut för att om möjligt återvinna förtroendet.
