Den senaste tidens ryktesspridning om att ytterligare en handelsplats i Älvängen ska vara redo för byggstart får mig att känna en mer oro för den strategiska bedömningen av kommunens utveckling. Att handeln utvecklas är självklart positivt, särskilt ur ett konsumentperspektiv, men om det bara blir kanibaliseringen på redan befintliga handlare känns det ogenomtänkt. Jag ser mig själv som lekman i dessa stora strategiska frågorna, men min stora övertygelse är ändå att det är fler plånböcker som kommunen främst behöver. Nu skapar vi ett utbud av handel som inte motsvarar behovet. Det borde vara bättre att först sikta in sig på att skapa efterfrågan och sen tillgodose detta. Det är bostäder Ale behöver.
Detta skrivs i samma stund som Ale tillkännager att kommunen växer mest i Göteborgsregionen. Tillväxten noterade 1,54. Det är framför allt inflyttningen i Kronogården, ett nytt stort bostadsområde i Älvängen som har lagt grunden för den positiva utvecklingen. Utbyggnaden fortsätter där även under 2016 så det finns hopp om en fortsatt god tillväxt, men sen då? Vad har vi för nya stora områden i pipeline? Det är oerhört angeläget att kommunen behåller fullt fokus på bostadsexploateringen. Planeringen slukar resurser, men det är nödvändigt. Med tanke på att det i december är fyra år sedan pendeltåget började gå saknar vi byggkranar på flera håll i kommunen. Varför byggs det till exempel inte i centrala Surte? Tio minuter från city i Sveriges näst största stad, Göteborg. Det borde vara högintressant.
Med fler bostäder tillför vi också fler plånböcker som kan konsumera i kommunen, då lindras oron för handelns expansion som för tillfället känns ligga steget före. Jag är orolig för vilka konsekvenser det kan medföra. Det kan innebära en utslagning i väntan på att underlaget ska växa till sig.
Från denna veckan och ytterligare fem framåt kommer vi ha hjälp på redaktionen. Elever i årskurs åtta är ute på prao. Det är som jag tidigare sagt lärorikt både för dem och oss. Eloise och Alexander berättade till exempel att facebook är ute. Det är inget som ungdomar intresserar sig för längre. De har redan gått vidare. Jag som trodde att ungdomar mer eller mindre levde i sociala medier. Tvärtom. De tycker det är jobbigt att ständigt vara uppkopplad (!).
Jag fick också lära mig att på Aroseniusskolan samlar lärarna in mobiltelefonerna vid lektionens början och ingen av de elever som våra praktikanter pratade med tyckte det var dåligt. Mina fördomar fick sig tveklöst en kraftig törn. Den här veckan har vi Lucas och Simon på besök, återstår att se vad de har att lära ut om livet utanför redaktionen…
