Trots att 1,5 miljon judar avrättades i Auschwitz och Birkenau strax utanför den polska kulturstaden Krakow finns det fortfarande röster som ifrågasätter om det verkligen har hänt. Jag hade i helgen möjligheten att för första gången själv bevittna platserna där ondskans brutalitet gjort ett av sina största avtryck. Det är på ganska skakiga ben man återvänder efter en guidad rundvandring. Man skäms nästan över att vara människa, men imponeras samtidigt över att en nation som Polen lyckats ”förlåta” och gå vidare. Glömt har de definitivt inte gjort och skälet till att de varit noga med att bevara allt bygger på uppfattningen att denna tidsepok alltid ska påminna oss om vad som kan hända och att det aldrig får ske igen. Jag rycker till när guiden beskriver hur barn och gravida gasades ihjäl. På något sätt känns de mer oskyldiga och försvarslösa än övriga. När nyheterna i samma stund rapporterar om hur det blåser nya högerextrema vindar över Europa känns det ännu mer viktigt att upprepa vår kontinents mörkaste kapitel. Det är trots allt bara 70 år sedan och vissa verkar inte ha lärt sig någonting sen dess. Kanske borde EU som den fredsbevarande faktorn i Europa ge medlemsstaterna i uppdrag att införa obligatoriska studiebesök till Auschwitz och Birkenau för unionens tonåringar? Det vore att lägga en bra grund för ett mer respektfullt och hänsynstagande samhälle. Det ska inte vara möjligt att i vår tid med all den dokumentation som finns ifrågasätta vad som händer under andra världskriget. En sådan uppfattning ska aldrig kunna få fäste. Det är lika dumt som att ifrågasätta sin egen existens.
Bussarna kommer i karavaner till de forna koncentrations- och avrättningslägrena utanför Krakow. Turismen flödar och om något kan ha en läkande effekt så är det väl möjligen den ekonomiska avkastningen idag drygt 70 år efter förintelsen. Just turismen är en näring som fortsätter att växa. Här måste även Götaälvdalen rusta sig bättre i framtiden. Det pågår en rad samverkansprojekt och stimulansåtgärder för att hjälpa de företagare som försöker – fast det behövs en motor. Det räcker inte med ideella glasbruks- och repslagarmuseum. Det behövs något mer, något unikt. Ale kommuns satsning på en vikingagård var riktig. Vikingatiden har engagerat människor i alla tider, men vad hände med satsningen? I sommar har gården inte ens öppet. Nu driver kommunledningen en ny linje med att utreda möjligheten att anlägga en campingplats i anslutning till vikingagården. Det skulle delvis medföra att det läggs en grund för ett ökat besöksantal, men risken är samtidigt stor att kommunen plötsligt står med både en tom vikingagård och en campingplats utan husvagnar. Därför måste entreprenörerna kopplas in snarast möjligt. Den som är intresserad av att driva campingplats bör också få chansen att utveckla vikingagården. Då skulle vi plötsligt få ett vikingaturistmål som till och med har öppet.
