När Ale kommun meddelade att samhällsbyggnads förvaltningschef Mattias Mossberg lämnat sin tjänst omgående med motiveringen att ”vi behöver ett nytt ledarskap” öppnas dörrar för spekulationer.
Fick han sparken – och var det i så fall politiken eller organisationen som inte var nöjd?
Ville han ens fortsätta?
Som sig bör, kan jag ändå tycka, omges ett snabbt entledigande av höga tjänstemän i offentlig sektor av stor diskretion. Ingen av parterna vill riskera att hamna i dålig dager. Kommunen i det här fallet vill inte framstå som en mindre attraktiv arbetsgivare och tjänstemannen vill fortfarande vara aktuell för nya uppdrag på annat håll. Är du dessutom chef i offentlig sektor är risken överhängande att det egentligen inte alltid handlar om tjänstefel eller kompetensbrist, utan mer om tycke och smak när ens arbete utvärderas. Som förvaltningschef i en kommun är det en evig balansgång eftersom du styrs av både kommunchef och en politisk nämnd. Du kan således vara överens med din högsta chef i tjänstemannaorganisationen, men rimmar inte dina idéer med den politiska visionen är loppet kört.
Jag vet för lite om ”fallet Mossberg” för att uttala mig om vad som utlöste aktionen som ledde till hans omedelbara avsked. Något säger mig ändå att om man går på dagen är man inte helt överens – bara om det faktum att det inte finns någon väg framåt tillsammans. När den situationen uppstår är det respektfullt att inte säga mer än tack och hej.
Sedan ligger det i sakens natur att ändå ställa frågorna om varför? Lika naturligt som att respektera att parterna är överens om att inte säga mer än att ”det behövs ett nytt ledarskap”. Kommunchef Maria Kosterlind Reinholdsson betonar i en intervju med tidningen att det är sunt med en viss chefsomsättning och rimligt att byta förvaltningschef om förutsättningarna finns efter fyra eller fem år.
Personligen tycker jag att det är oerhört kort tid och att det borde vara svårt att hinna göra avtryck inom den tidsramen. Återigen, det är vad jag tycker. Söker man fakta i målet visar det sig att kommunchefen är helt rätt ute och att det tidigare var vanligt med förordnanden, alltså tidsbegränsade förvaltningsuppdrag på mellan tre till sex år. Ale är ett bra exempel på att förvaltningschefer eller kommunchefer för den delen inte sitter längre än fem år, även om vi just nu har tre undantag inom utbildning och socialförvaltning samt kommunchefen själv.
Det är möjligt att Mossberg ansågs bära ett mer förvaltande ledarskap och att Ale kommun nu går in i ett skede där visioner ska realiseras, vilket då ställer krav på andra egenskaper. Att det skulle ta så dramatiska former att förvaltningschefen valde att gå på dagen var dock oväntat. Så en fråga återstår. Ville Mossberg ens vara kvar?
TEXT:
Peach 
