Mars – månaden då årsmötena radar upp sig som en oändlig radda domedagsklockor. Känner du igen känslan? Kanske inte? Grattis! Då har du förmodligen lyckats ducka undan klubbslag och styrelseuppdrag. Vi andra? Vi sitter fast – på livstid? Tur då att det oftast är förbannat roligt.
Engagemang i två företagarföreningar, två branschorganisationer och en go gubbförening. Samtliga har årsmöten i mars. Nog med förslag? När frågan kommer och klubban hinner falla innan du hunnit protestera mot idén att välja in dig i styrelsen kan bli förödande. Ett styrelseuppdrag i nutid har en tendens att bli livslångt. Vi ser det i mängder av styrelser, att föryngring och förnyelse går trögt. Det är inte heller helt ovanligt att styrelser har vakanta platser i brist på frivilliga ledamöter. Det här vittnar många idrottsföreningar om och självklart slås jag av tanken om vad som händer den dagen årsmötet inte kan välja en komplett styrelse. Så länge det finns personer som är raka motsatsen, som är beredd att lägga all sin tid åt den ideella föreningen, kommer verksamheten ändå fungera.
Jag tänker på hjältar som Amanda Järvinen i Ale Basket. Hon kombinerar rollerna som ordförande, tränare och spelare. Personer som Amanda växer inte i skogen, tyvärr. Det finns en uppenbar risk att Sverige på sikt riskerar att förlora den urkraft som föreningslivet spelar i samhället. Om vi som medborgare inte är beredda att ta vår del av ansvaret som ett styrelseuppdrag innebär, någon gång i livet, kommer föreningarna att få svårt att överleva. Till slut är det ingen som orkar, ingen som bryr sig. Men det är inte sant, för visst fasen bryr vi oss. Vi älskar våra föreningar. Nästan alla jag känner är med i någon förening eller organisation. Det är bara det där sista som vi helst undviker – att ta ansvar i styrelsen, planera, leda och förvalta verksamheten.
Jag har full respekt för att tiden inte räcker till. Det är därför vi måste dela på ansvaret. Många av rollerna är mest sociala. Ta uppdraget som valberedare exempelvis. I grunden handlar det om att bevaka styrelsen, att ledamöterna trivs och om engagemanget tryter föreslå en ersättare. Ändå är det just valberedare som många föreningar skriker efter – och med tanke på svårigheterna att skapa kompletta styrelser är just detta sociala uppdrag ett av de viktigaste för föreningarnas framtid. Så nästa gång du hör orden ”vi söker en ny styrelseledamot”, gör en Amanda – kliv fram!
TEXT:
