Visst har många av oss läst om förtroendevalda som hotas och trakasseras. Det har ändå känts avlägset, men när Ales kommunpolitiker Lena Orstadius beskrev sin situation i en insändare förra veckan var gränsen nådd. I en artikelserie sätter vi nu ljus på ett allvarligt hot mot vårt öppna samhälle. Det är ingen tvekan längre. Det händer här och nu.
De flesta politiker och förtroendevalda är ideellt engagerade. Om de får ett nämnduppdrag som kräver en del mötestid utgår ett mindre arvode samt ersättning för eventuellt förlorad arbetsinkomst. Engagemanget bygger således inte på att göra karriär och sko sig på samhället. Det handlar snarare om en övertygelse att kunna påverka samhället. Vi ska vara tacksamma för att det finns individer som faktiskt tycker att det är värt att lägga både tid och kraft för att diskutera våra gemensamma frågor. Renhållningstaxor, barnomsorgsavgift, detaljplaner, tillståndsfrågor, räddningstjänst, stöd till utsatta och… Ja, vad säger ni? Alla frågor är naturligtvis viktiga, men hur roliga känns de? Vi ska vara tacksamma att det finns de som fortfarande går igång på att engagera sig politiskt. Belöningen för detta får aldrig bli trakasserier och hot, men där är vi nu.
Lena Orstadius berättelse både i förra veckans insändare och i ett exklusivt reportage i tidningen du nu läser berör på djupet. Vi får aldrig någonsin acceptera detta. Som förtroendevald får du leva med att alla inte tycker som du, men att bli hotad för att man tycker olika eller framför en åsikt som inte alla delar är inte okej. När det dessutom görs anonymt och ofta från dolda konton visar det också prov på en feghet och moralisk katastrof. Är det den nya tidens demokratiska ordning att låta förtroendevalda stå i rampljuset och efter bästa förmåga företräda samhället för att i nästa stund riskera ”stenkastning” från människor utan identitet som dessutom gömmer sig bakom skärmar?
Den här debatten måste vi ta på allvar. Det handlar inte bara om de som gömmer sig bakom dolda konton, utan det finns också mer att önska när det gäller den allmänna tonen på nätet. Självklart ska man kunna föra en politisk diskussion på nätet, men det betyder inte att man kan angripa eller attackera en enskild person. Ibland saknas både moral och etik i olika forum. Det är på sociala medier som flest förtroendevalda känner sig trakasserade och hotade. Det är inte bra och jag hoppas att fler tar ansvar för en mer human ton, å andra sidan är en skriftlig attack att föredra jämfört med att ha personer krypandes hemma i trädgården…
