I början av 90-talet ägnades mycket kraft åt att diskutera hur detaljhandeln skulle kunna utvecklas i Ale. Siffrorna för kommunen som helhet var besvärande. Dagligvaruhandeln omsatte 1993 bara 274 miljoner och av en spenderad hundralapp stannade bara 42 kronor i kommunen. Nästan 25 år senare har det hänt en hel del, men handelsutvecklingen har ändå inte nått några nivåer att tala om. Idag spenderar aleborna 57 kr av en hundralapp i Ale. Det är förvisso bättre än under krisåren, men långt ifrån bra. Det som statistiken ändå avslöjar är att riktade satsningar har effekt. Satsningen på Ale Torg har totalt sett varit en framgång, men när modet att fortsätta utvecklingen vek stannade handelns positiva spiral. Investeringen i ett trafikmot i Stora Viken möjliggjorde Klädkällarens etablering. Den medförde ensamt att försäljningen av sällanköp nästan fördubblades över en natt. Således spelar kommunala beslut och prioriteringar en avgörande roll.
Beslutet att inte gå vidare med Ale Torg norra, en utbyggnad som 2006 föreslogs innehålla både kommunhus och en ICA Maxi, kan om man tittar i backspeglen också anses som tämligen avgörande – fast med en negativ konsekvens. Trots år av diskussioner saknar Ale fortfarande en stormarknad och en samlad kommunadministration. Tids nog kommer säkert både kommunhus och en ICA Maxi i Nödinge, men många goda år har tveklöst gått förlorade. Det är bara att titta i statistiken. Handelns utveckling i Ale har under de sista tio åren mer eller mindre stått still. Det har skett en del förändringar, därmed inte sagt förbättringar. Handeln i Älvängen har bytt läge från centrumgatan till ett mer nordligt läge med fler parkeringar. Tillskottet i antalet butiker lyser bortsett från Coop Extra med sin frånvaro. Det mesta är ometableringar och det är inte detta som handeln i Ale behöver mer av. Om aleborna ska börja shoppa på hemmaplan krävs fler butiker i genomtänkta och attraktiva lägen. En plats där du inte behöver ta bilen mellan butikerna. Ett sådant skulle kunna vara nära en pendelstation, en större arbetsplats (läs kommunhus) och Europaväg. Vi vet att kommunen med en bred politisk majoritet tagit beslut om ett kommunhus på Ale Torg. Här kommer närmare 500 personer att jobba, om jag inte är helt ute och cyklar, vilket är en bra bas för daglig handel och service.
Problemet är att ett förverkligande fortfarande känns väldigt avlägset. Jag saknar de konkreta förslagen om hur, var och när. Innan det är på plats kommer jag fortsätta att tvivla. Den dagen vi ser ett första spadtag är jag den första att gratulera – för ett samlat grepp är ett måste om handeln ska ta ordentlig fart. Det krävs beslut, strategier och åtgärder för att skapa rätt förutsättningar, men det räcker inte.
Sen ska marknaden nappa också.
