Han tog totalt 77 oskyldiga människors liv. 55 av dem var under 20 år och avrättades på ett sommarläger ute på ön Utöya. Det är en avskyvärd och obegriplig gärning. Ett dåd vi inte kan förklara. Det är så overkligt att det nästan inte går att beskriva i ord. Gärningsmannen, 32-årig:e Anders Breivik, dömdes ett knappt år senare till Norges strängaste straff. Livstids fängelse i 21 år och även när straffet är avtjänat kan staten hålla honom kvar i förvar om han fortfarande anses farlig. För en tid sedan stämde odjuret den norska staten. Anders Breivik anser att han är kränkt, att hans rättigheter inte har tillgodosetts. Vi må få leva med att han gör sina utspel för att få uppmärksamhet, men jag kommer aldrig att acceptera att domaren gav honom rätt. Norska staten ansågs skyldig till att ha kränkt massmördarens rättigheter. Vilka rättigheter anser du att en barnamördare ska ha i vårt samhälle? Enligt mig kan han inte ställa några som helst krav. Någonstans måste väl även det öppna samhället få sätta en gräns? Ska vi bejaka terrorister och massmördare? Är det människor som dödar oskyldiga som ska styra regelverket och sätta gränserna? Han ska självklart få yttra sig, precis som alla andra, men hans röst ska inte räknas. Anders Breivik har spelat ut sitt sista kort. Massmördare kan inte få ha några rättigheter.
Det är naturligtvis ingen lokal fråga eller något som vi kan påverka från Göta älvdalens horisont, men i tider av 1 maj kanske det ändå kan få vara på sin plats att yttra en åsikt i en något större fråga. Ann-Sofie Hermansson (S), Göteborgs nya starka röst, kommer att majtala i Älvängen. Hon kommer med stor sannolikhet att fokusera på jämställdhet och jämlikhet. Det är bra. Det är två viktiga ämnen som vi ständigt behöver påminnas om, men jag skulle också gärna vilja att man ibland lyfte blicken och istället för att kritisera orättvisan noterade vilka otroliga framsteg som har tagits på den svenska arbetsmarknaden. Jämställdheten och likabehandlingsprincipen för kvinnor och män har kommit långt. Om vi jämför Sverige med många andra europeiska länder har är vårt land unikt. Jag tycker att vi ofta glömmer bort att vi faktiskt har kommit väldigt långt i Sverige. Ändå diskuteras det att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser – för vi är inte nöjda. Då utgår vi från att det perfekta samhället är helt jämlikt och jämställt? Tänk om det inte är så? Tänk om det faktiskt finns yrken som bäst sköts av det ena könet? Tänk om det finns verksamheter där kvinnor är mer lämpade som ledare?
I Ale kommun är alla sektorchefer kvinnor, likaså ekonomichefen, personalchefen, näringslivschefen, informationschefen. Listan kan göras lång, men inte talar vi för den sakens skull om kvotering? Alla är fria att söka tjänsterna och lämpligast för uppdraget tilldelas jobbet. Jag tror att den svenska arbetsmarknaden fungerar väldigt väl, men det är lätt att glömma de goda exemplena.
