Gratistidningarnas Förening, vår branschorganisation, bjöd den gångna helgen in till ett givande erfarenhetsutbyte. I samband med detta arrangeras också föreningens ”Grodden Gala” där medlemstidningar uppmanas att tävla i diverse olika kategorier. Alekuriren hade på grund av tidsbrist inte skickat in några bidrag detta år, men har som mål att inom tre år nomineras i minst en kategori. Annars är det just erfarenhetsutbytet med liknande tidningar som vi vill åt. Samtidigt hålls också ett antal kloka och tänkvärda föredrag om branschens utveckling. Likt de senaste åren fanns en klar betoning på IT och sociala medier. Hur ska tidningsdöden i pappersform motas i dörren är huvudfrågan även för tidningar som delas ut gratis.
Att hänga med i utvecklingen är det stående budskapet, det vill säga att inte vara rädd för den digitala framfarten. Problemet med att digitalisera lokaltidningens nyheter är att det i framtiden blir svårt att finansiera verksamheten. Intäkterna på nätet är bara en bråkdel av vad den betydligt mer lönsamma papperstidningen genererar. Fast det är inte hela sanningen. Det finns ett annat faktum som i våra ögon är mest intressant att prata om – den direktdistribuerade papperstidningen hem till alla hushåll på en begränsad geografisk marknad är fortfarande mest effektiv, då den når flest för att inte säga alla presumtiva kunder på den lokala marknaden. Med detta i åtanke gäller det att hitta en bra balans mellan det digitala och analoga, det som en föreläsare kallade ”anatalt”. Att sprida budskapen både analogt i pappersform och digitalt över nätet.
Det som ändå är mest centralt i kampen om att behålla läsarna – för att även om du finns både på papper och på nätet finns det inget som säger att läsarna är lojala. Är inte innehållet tillräckligt intressant är det ingen som öppnar varken papperstidningen eller surfar in på hemsidan. Hemligheten är med andra ord densamma som för 100 år sedan. Tidningen måste ha ett redaktionellt innehåll som lockar till läsning. Som lokaltidning är det tämligen enkelt, det handlar nämligen om att fortsätta vara just lokal, att bevaka närområdet mer intensivt än någon annan. Det gör att tidningen blir unik, även om några anser att det ibland blir löjligt ”små” nyheter i jämförelser med de stora affärerna som de tyngre medierna hanterar. Det är ändå som så att de små unika händelserna som ingen annan skriver om och som rör vår egen verklighet är det som berör mest. Vi är vår egen vardag närmast och är måttligt intresserade av hur till exempel drogmissbruket är i landet, det är situationen i Ale som berör.
Nästa framgångsfaktor är att göra läsarna engagerade och delaktiga i tidningen. Det sker bland annat genom möjligheten att kommentera artiklarna på nätet, men också genom levande debattsidor. Hos oss anser jag att detta fungerar väldigt väl. Vi hade i veckan en bra dialog om artikeln runt resecentrum i Älvängen, där var främst de yngre läsarna aktiva. På så vis bidrar vi till det viktigaste i all samhällsutveckling – dialogen!
