Det var mer eller mindre fullt hus när Ale kommun bjöd in ortsborna till dialog om Älvängen. Det är en otroligt viktig och glädjande signal att allmänheten visar ett stort intresse. Nu gäller det också att detta fångas upp på ett bra sätt. Om vi tittar i backspegeln har det inte alltid varit så. För tio år sedan var kritiken från såväl företagare som fastighetsägare tydlig när det gällde utvecklingen av Älvängens centrum. Det fanns en oro för att det skulle kunna skapas en ”spökstad” om nyetableringar koncentrerades till ett externt läge. I efterhand kan vi konstatera att precis det som kritikerna oroade sig för nu är verklighet. Butikerna stänger eller ometablerar, ett fåtal kämpar tappert vidare. Den tidigare så livfulla centrumgatan genom Älvängen har fått en ny betydligt bistrare karaktär. När ICA i oktober nästa år stänger sin butik i centrum förändras förutsättningarna för övriga verksamheter radikalt. En naturlig kundtrafik, pulsen, försvinner. Vi ska självklart inte resa en dödsruna för Älvängen centrum, men det är utmaning som måste tas på fullaste allvar om befintliga verksamheter ska överleva.
Vad som händer med ICA-huset är av stor betydelse. Fastighetsägaren är tyvärr inte lokalt förankrad varför det finns skäl att känna oro för att de omedelbara åtgärderna att skapa nytt liv i huset uteblir. Kanske är det också bra? Lösningen är möjligen att även denna fastighet förvärvas av kommunen och att det tas ett helhetsgrepp för hela centrum. För att verksamheter inom både service och handel ska överleva i de centrala delarna av Älvängen krävs en fortsatt satsning på bostäder. Det måste tillföras fler plånböcker som tar del av utbudet.
Det som i efterhand känns mest anmärkningsvärt är placeringen av resecentrum. Som Älvängen utvecklas just nu kommer det bara längre och längre ifrån centrum. Hur tänkte man? Hade det inte varit klokare att förtätat handeln till ett läge vid pendelstationen? Om Beijer, Hardesjö/Stendahls med flera verksamheter erbjudits ometablering i Svenstorp hade det skapats utrymme för en central utveckling av Älvängen centrum. Det befintliga utbudet hade kompletterats med nya etableringar, men framför allt så hade samhället hängt ihop. Resecentrum hade varit hjärtat mitt i samhället, istället är det idag en ganska öde plats bortsett några timmar på morgon och kväll.
Älvängen är söndrat och splittrat, en bil är ett måste om du ska uträtta olika behov. Det blev ingen optimal lösning, men samtidigt måste orten glädja sig åt att aktörerna ändå väljer att satsa.
Med facit i hand kan vi konstatera att mycket kunde genomförts på ett bättre sätt, därför är det viktigt när kommunen åter är i färd med att planera den framtida utvecklingen av Älvängen att lyssna in och tänka till ordentligt.
