Statsministern höll på söndagen sitt andra tal till nationen sedan pandemin slog till. Prövningens tid är nu och vi måste alla ta vår del av ansvaret. Med andra ord intet nytt. Dessvärre inga signaler om hur de som prövas mest ska stöttas – jag avser personal i vården och företag i akuta krisbranscher.
Det tillhör inte vanligheten att den svenska regeringschefen talar till nationen, men under 2020 har det nu hänt vid två tillfällen. Det säger en del om vad Sverige går igenom. Med det som bakgrund är det inte heller så konstigt att vi som lyssnar gör det med stor anspänning och förväntan. Hur lyckades då vår statsminister? Nja, ljummen mellanmjölk är kanske en bra beskrivning? Å andra sidan är ljummet och lagom högt rankat i Sverige. Lagom har länge varit en framgångsrik blågul väg, men när nu nationen samlats framför tv-skärmarna borde vi något mer matnyttigt än samma fraser som vi hört den senaste tiden.
Statens egen butik blomstrar. Köerna är långa både inne och utanför systembolagen. ”Statsministerns” personal stämplar glatt in i kassan och drabbas minimalt av restriktionerna. De har varken problem att få ihop till hyran eller personalkostnaderna. Då är det värre i den privata sektorn. Enskilda butiker är mycket hårt drabbade av regeringens och statsministerns förmanande om att inte gå till köpcenter, inte shoppa i fysiska butiker, inte gå till gym, inte samlas på café och restaurang. För dessa företagare med personal hade det nog känts klädsamt om statsministern formulerat någon form av hälsning om ett kommande stöd. Om staten menar allvar så borde man kanske till och med börja med att stänga sina egna butiker? Nu tror jag inte att det är lösningen, men regeringen är inte trovärdig när de manar andra butiksinnehavare att noga följa restriktionerna samtidigt som deras egna gröna butiker ångar på för fullt.
Om ni missade statsminister Stefan Löfvéns tal till nationen var det intet nytt. Faktum kvarstår. Tvätta händerna, håll avstånd och träffa så få som möjligt. Undvik all fysisk kontakt med äldre och personer i riskgrupper.
Ale kommun saknar sedan mer än ett år tillbaka en statsarkitekt. Magnus Blombergsson som slutade förra hösten har aldrig ersatts. Det är både märkligt och förvånande. Just nu pågår stora planeringsarbeten av Ales båda centralorter, Nödinge och Älvängen. I en sådan fas känns just gestaltningsfrågor som väldigt angelägna. Att då välja att inte ha en statsarkitekts ögon och kompetens på plats har jag svårt för att förstå. Det är som ett skepp utan styrman. Å andra sidan kan jag konstatera att av alla visioner, struktur- och centrumstudier över Älvängen och Nödinge så har inga av de bärande idéerna förverkligats – och då kan man ju alltid diskutera nyttan med en statsarkitekt. Om tjänsten ska tillsättas så måste det vara med syfte att åstadkomma något konkret.
