Hur är det med barmhärtigheten, kärleken och förlåtelsen i kyrkan som arbetsgivare? Frågan måste ställas efter den senaste tidens turbulens och ifrågasättande i Starrkärr-Kilanda församling.
Utan att ha mer insyn än vad som är möjligt går det ändå att dra vissa slutsatser av arbetsmiljön i församlingen. När körmedlemmar startar namninsamlingar och skriver insändare som går i riktning mot högsta ort har det gått långt. Kyrkan omges fortfarande av stolta traditioner och strikta regler. Att kritisera kyrkoherden är inget en medlem gör till vardags. Det är både läskigt och respektfullt. Kyrkan är en helig plats och står för mycket av vår historia. Den ska behandlas med respekt och kyrkoherden med präster får gärna omges av lite mystik. Det stör mig inte. Frågan jag ställer mig är om dessa ämbeten ska ha personal?
Det yttersta ansvaret för personal i församlingen har de folkvalda i kyrkorådet. Det gör mig också fundersam. Vilken kompetens i personal- och arbetsmiljöfrågor finns där? Det känns som en tombola. Ibland finns det någon med erfarenhet av att leda anställd personal, ibland inte. Det är i alla fall ingen självklarhet. Däremot är det givet att du som förtroendevald i ett kyrkoråd både basar över den högsta befattningshavaren, kyrkoherden, och ytterst även över de som sköter kyrkogården. De folkvalda är dessutom bara valda över en mandatperiod, så ett kompetent kyrkoråd kan i nästa andetag bestå av något annat.
Med det som bakgrund finns det kanske skäl att fundera över var arbetsmiljöproblematiken i Starrkärr-Kilanda församling har sina rötter. Nuvarande kyrkoherde, Katarina Johansson, tillträdde tjänsten i mars 2023, men innan dess var det många tillfälliga namn på posten om jag inte missminner mig. Det försvarar inga händelser, men förklarar att arbetsmiljöfrågor kan bli bortprioriterade och bortglömda när de som bär ansvaret byts ut. Det kan också påverka vilka rutiner och vilken kultur som skapas på arbetsplatsen. Är ledningen otydlig finns det en risk för att en verksamhet tar oanade svängar.
Arbetsmiljöproblemet i Starrkärr-Kilanda är sannolikt komplext och svårlöst, men en sak är säker. Det finns en förtroendekris mellan chefer, medarbetare och folkvalda. Testet med en organisationskonsult har hittills kostat 600 000 kronor och utifrån verkar inte arbetsmiljön ha förbättrats – snarare tvärtom.
