Politiker får ofta utstå skäll och kritik. Det är en del av spelet, då alla beslut i de allra flesta fall har två sidor. Det finns ofta en vinnare och en förlorare. Att som Jarl Karlsson klara av att hantera rollen som förtroendevald i över 50 år är värt en rejäl applåd.
Måndag 27 maj lämnar en av Ales mest färgstakra politiker scenen. Jarl Karlsson från Älvängen har hunnit bli 74 år och menar utan omsvep att det är ”lagom” att kliva av nu. Med tanke på vad en politiker ofta får utstå är det närmast en bragd att ”Jalle” stått ut. I veckans tidning summerar han sitt sista politiska uppdrag som inneburit tio år i Alebyggens styrelse. Det gick självklart inte att undvika att även prata lite om tiden som flytt från det att han började engagera sig i det som då hette Starrkärrs kommun.
”Jalle” nämner tre stora saker från Ales 50-åriga historia. Utbyggnaden av E45, kommundelsnämnderna och Ale gymnasium. Nya E45 med pendeltåg parallellt med vägen är självklart det som har påverkat Ale allra mest. Det är en investering som även fortsättningsvis kommer att göra Ale till en attraktiv plats att bo på. Nu gäller det bara att byggnationen tar ny fart.
De övriga punkterna är svårare för de som inte varit med att greppa. Kommundelsnämnderna var en reform som Ale var en av piloterna för. Kommunen delades in i fem kommundelar; Surte-Bohus, Nödinge, Nol-Alafors, Älvängen och Skepplanda. Varje kommundel hade sin politiska nämnd. På så vis skulle besluten och politikerna som tog dem komma närmare medborgarna. En vacker tanke, men en administrativ svårighet. Någon valde att kalla det för en ”monsterapparat” ur ett administrativt perspektiv. Dessutom hade kommundelarna i Ale olika förutsättningar sett till ekonomi, utbildning och kulturell bakgrund. 1997 valde Ale kommun att återgå till en central organisation. Kommundelsnämnderna var ett minne blott, men ”Jalle” var vän av reformen och gav sig inte utan strid. Han krävde att ortsutvecklingsmöten skulle genomföras på tio orter i Ale kommun. Så blev det också, men sedan några år tillbaka är även dessa bortglömda.
Ale gymnasium låg under kultur- och utbildningsnämnden, där ”Jalle” var ordförande när skolan etablerade sig som en vägvisare i arbetet med elev- och skoldemokrati. Det gick så långt att eleverna till och med satt i majoritet i den lokala skolstyrelsen. Det är inte konstigt att ”Jalle” minns Ale gymnasiums storhetstid med välbehag. Vem gör inte det?
När han nu lämnar Alepolitiken är det en av lokaltidningens fasta kontakter som försvinner. Det finns reportage och artiklar med ”Jalle” från de allra första utgåvorna till dagens tidning. Personligen minns jag ”Jalle” redan från de första skolavslutningarna, då han som kommundelsnämndens ordförande önskade alla elever ett trevligt sommarlov. Ett annat starkt minne är från 1989, då han överlämnade ett stimulansbidrag på hela 1000 kronor till en kulturförening som precis sett dagens ljus och som något år senare hade förvandlat en idrottshall i Älvängen till ett kulturhus.
”Jalle” kommer att saknas i politiken, men allt har sin tid.
