Det är med viss respekt och obehag vi har tvingats lära oss många nya ord och termer i spår av förra årets coronautbrott. Vem visste till exempel att vi ens hade något som kallades statsepidemiolog? Än mindre att han hette Anders Tegnell. Nu tillhör han Sveriges mest kända personer. Älskad och hatad. Precis som alla andra som tvingas ställa sig i rampljuset mer eller mindre ofrivilligt. I ett års tid har vi matats med information kring pandemin och dess konsekvenser för den enskilda människan och samhället i stort. Vi har fått lära oss att social distansering är vägen fram, liksom att tvätta händerna både länge och ofta. En individs R-tal anger hur många personer som en smittad person i genomsnitt smittar andra och att det finns superspridare, människor som har oförmågan att sprida ett virus till betydligt fler än andra. Det är definitivt helt nya ord som vi mer än gärna hade undvikit att lära oss. Lockdown, den engelska facktermen för nedstängning av viktiga funktioner i samhället har än så länge bara blivit ett debattämne i Sverige, men i Europa har det realiserats med olika framgång. Inte heller ord som självkarantän har stärkt livsglädjen även om det är ett självvalt isolerat tillstånd för att undvika smitta eller att smitta andra. Jag får verkligen leta bland de nya och numera bekanta orden för att hitta något som klingar gott. Det tog sin tid, men när jag hörde någon säga ”lägereldseffekten” första gången spreds en behaglig värme. Det är ett ord, term eller formulering som väldigt väl beskriver hur den svenska strategin med gemensamt och stort enskilt ansvar försökt bekämpa pandemin. Syftet var att samlas runt utmaningen och hotet, men till skillnad från gemenskapen runt lägerelden så skulle vi angripa Coronaviruset genom att hålla avstånd. Kanske är det just därför lägereldseffekten attraherar mig så? Jag tror att många med mig delar längtan efter att få samlas och träffas igen – på riktigt. Långt från skärmar och andra opersonliga verktyg. Låt oss tända en sjudundrans lägereld någonstans i Götaälvdalen när vaccinationen är avklarad och livet har återvänt.
I veckans nummer delar vi med oss om fakta från vår senaste räckvidd-och läsarundersökning. 230 djupintervjuer om hur ni läsare upplever Alekuriren, vad ni läser och vad ni tycker om tidningen är gjord under fyra veckor i början av året. Vi kan konstatera att räckvidden är sensationellt bra. Staffan Hultén, vd på analysföretaget RAM, som genomfört mätningen säger: ”Om man ska gå ut med ett budskap i den här regionen finns det ingen annan kanal som är i närheten”. För oss känns det väldigt angeläget att berätta för alla våra annonsörer som finansierar utgivningen av tidningen. Att 8 av 10 läser tidningen regelbundet och att 7 av 10 litar mycket eller ganska mycket på det vi skriver är en fjäder i hatten, även om vi gärna hade önskat ett ännu högre betyg på just den punkten. Bäst av allt är ändå att 94% gillar tidningen. Kanske är lokaltidningen en form av lägereld?
