Svenskar pratar gärna demokrati, skyldigheter och rättigheter. Men efter EU-valet gör många klokt i att ta fram skämskudden. Inte ens hälften av väljarna i Ale och Lilla Edet utnyttjade sin rösträtt. Sverige som nation nådde 50,7%, vilket var snittet i Europa (51%).
Det blåser rödgröna vindar över Sverige, men i Europa är det högern som går framåt. En kort sammanfattning av EU-valet 2024 och självklart värt att analysera. För lokaltidningen måste jag ändå medge att det känns naivt att ens försöka lägga sig i EU-politiken och så även att analysera valutgången. Sedan är jag självklart medveten om att besluten som tas i Bryssel har stor påverkan för livet i Göta älvdalen, men vem ska fokusera på de frågor och den politik som trots allt rör vår egen vardag mest om inte lokaltidningen gör det?
Värt att diskutera däremot – och det är högst lokalt – är valdeltagandet. Inte ens hälften av de röstberättigade valde att medverka i årets val till Europaparlamentet. Blott 48,2% i Ale och 43,3% i Lilla Edet röstade. Det är en larmklocka som ringer när jag ser siffrorna. Det är ett underbetyg på hur vi upplever hela det demokratiska systemet. Samtidigt är det bara två år sedan Sverige noterade imponerande 84% valdeltagande i riksdagsvalet. Fast är det så imponerande att 16% av väljarna avstår från att nyttja sin rösträtt? Hur som helst så är det betydligt bättre än när hälften väljer att inte delta i EU-valet. Den utvecklingen måste vändas, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Jag hoppas man lyfter upp valdeltagandet på agendan. Förtroendet för hur vi ska utveckla vår gemenskap i Europa bygger på att medborgarna inser sin roll och betydelse. Jag inser att besluten i Bryssel känns avlägsna, men även det borde gå att utveckla och förbättra. Det handlar om kommunikation och i ett informationssamhälle som vårt borde det gå att göra både attraktivt och lättillgängligt.
Jag gick själv och röstade på valdagen. En ny indelning av valdistrikten gjorde att jag först hamnade i fel lokal, men det löste sig. När jag kom ut från idrottshallen möttes jag av två nyfikna tjejer i 8-10-årsåldern. Någon exakt angivelse går inte att ge, då deras svar var en kulspruta med frågor. ”Vad gör folk där inne? Varför får inte vi rösta? Vad röstar man på? Vem röstade du på?”
Jag gjorde mitt bästa för att förklara EU-valet, men insåg att min pedagogiska förmåga hade brister. Särskilt när jag inte ville svara på frågan om vem jag röstade på. Valhemlighet var inte tjejernas melodi.
”Du kan viska det till mig”.
Jag skrattade och förklarade att då är det ju ingen hemlighet längre.
”Okejdå, hoppas du röstade på någon snäll”.
Det utgår jag från sa jag, men blev senare på kvällen lite villrådig. Det kanske är så enkelt att valfrågorna och löftena inte ska sättas i främsta rummet, utan istället vem som är snällast? Snälla människor gör väl inga dumheter, startar krig eller liknande? Så vem som är snällast får kanske bli en parameter nästa gång det är val – för en sak är säker jag tänker rösta.
