Coronapandemin vill vi helst lägga helt bakom oss, men fortfarande gör den oss påmind. Helt utraderad är den inte, men nu kan vi också prata om positiva effekter. Aldrig någonsin har det varit så populärt att ge sig ut på offentliga arrangemang. Den som trodde att knallemarknadens dagar var räknade har kalkylerat helt fel. Kommersen på gator och torg aldrig varit bättre i vår del av landet. Lödöseföretaget AD70 Praliner medverkade förstås när Jul i byn arrangerades och tanken var att också ställa ut på Älvängens julmarknad. Så blev det inte. Pralinerna tog helt enkelt slut!
Vad är det då som får oss att känna sådan marknadstörst?
Jag tror att ett logiskt resonemang kan bidra till förklaringen. Om någon före pandemin slog till hade berättat för oss att landets regering kommer nu att tillämpa något som kallas ”social isolering” för att minska smittorisken av ett dödligt virus hade vi knappt trott våra öron. När det väl blev verklighet var jag imponerad hur fort vi tog till oss de nya levnadsvanorna. Det var tomt på E45. Plötsligt var det helt naturligt att jobba hemifrån. Det var tämligen tomt i butikerna också. Vi handlade på olika tider och en del bara över nätet. Krogarna gapade tomma och var det någon där satt det aldrig fler än fyra runt bordet. Biosalonger stängdes ner. Köpcentrum begränsade antalet besökare. Såhär i efterhand är det svårt att ta in, men faktum är att där och då gjorde vi stora förändringar i våra rutiner. Att det inte var särskilt roande än mindre tilltalande råder det inga tvivel om. Just då, när vi levde efter restriktioner och rekommendationer var vi lojala men det var en kraftansträngning. Nu när alla spärrar är släppta och vi återigen får umgås som vi vill på gator och torg, över generationsgränser och utan särskilda villkor, då stillar vi vår marknadstörst på alla sätt. Vi rusar man ur huse för att få socialisera och uppleva gemenskap. Inte minst gäller det juletid som är vår kulturs främsta fanbärare för värme och generositet.
