Nu skriver vi historia. För första gången, men det är tyvärr en engångsföreteelse, utkommer Alekuriren två gånger samma vecka. Till helgen dimper en specialbilaga ner i brevlådan. Den handlar enbart om det som har präglat vår vardag i över fem år – BanaVäg i Väst. Hur gick det till? Varför motorväg och dubbelspårig järnväg? Hur påverkar den nya utbyggnaden Ale, Lilla Edet och Trollhättan? Mer om detta och hur den stora invigningsdagen ska firas hittar du i helgens bilaga.
Redan i denna tidning kan du läsa om den tuffa tidsplanen för en av vägetapperna i Lilla Edet. Ändå darrar ingen på rösten när frågon om de verkligen kommer att hinna klart till den 9 december ställs. Projektledningen har låtit meddela att nu är det arbete nästan dygnet runt även helger.
Värt att notera är dock att BanaVäg i Väst inte avslutas för att anläggningen invigs i december. Trafikverket och dess entreprenörer kommer att vara synliga fram till halvårsskiftet 2013. På delar av sträckan ska den sista asfaltsbeläggningen läggas. De avvaktar de första sättningarna innan detta sker. Dessutom återstår en del planteringsjobb, rivningsarbeten, anslutningsvägar och dylikt.
Klart kommer järnvägen emellertid att vara. Med halvtimmestrafik drar Alependeln igång söndag 9 december. Kärnan i kollektivtrafiken blir nu tåg istället för buss. En övergång vi har sett fram emot, men det kan ta lite tid att vänja sig vid nya vanor.
Först nu börjar de mer konkreta frågorna att hopa sig. Bussen som till exempel har stannat på sex ställen i Älvängen på sin väg mot Göteborg skiljer sig från tåget som bara stannar på ett ställe. Nu gäller det att ta sig till station i rätt tid och matartrafiken dit kommer att bli en väldebatterad fråga. Det gäller nämligen att bo på rätt ställe om till exempel kvartstrafiken ska bli en tillgång. På flera platser kommer matarbussen bara att dyka upp två gånger i timmen. Å andra sidan att kunna ta sig till tåget bekvämt en gång i halvtimmen är inte så illa det heller…
Samtidigt märker jag själv en otrolig skillnad på att ta bilen till Göteborg nu mot tidigare. Det går väldigt smidigt och snabbt. Det skulle kunna vara ett hot mot tåget, men så var det det där med trängselskatten. Vem vill inte undvika den kostnaden?
Det är upprört i Ales norra delar. Hålandavägens belysning begränsas när utdömda belysningsstolpar tas bort. Renoveringsbehovet är stort efter 40 års tjänstgöring, men kommunen vill inte investera i en infrastruktur som ligger under statens ansvar. Trafikverket har en klar policy och vägbelysning på landsbygden placeras bara vid korsningar och busshållplatser där oskyddade trafikanter kan förväntas vara i rörelse.
Bebyggelsen längs Hålandavägen motiverar dock ingen sådan insats av Trafikverket, utan frågan hamnade istället på kommunens bord. De har valt att ta investeringen och ersätta utdömda stolpar där det anses vara nödvändigt, det vill säga vid korsningar, hållplatser samt där bebyggelsen är tämligen samlad. Att renovera hela sträckan skulle enligt en gammal utredning kosta upp mot 15 miljoner kronor. Det ansågs inte motiverat, dessvärre – och det är kanske det värsta – glömde man bort att informera de boende om förändringen.
