Livsöden både fascinerar och berör. Ibland blir man väldigt ödmjuk och funderar på att lova sig själv att varken klaga eller gnälla i framtiden. Den känslan fick jag efter att ha träffat Carin Synnerö i Lödöse.
Nästan lite förskräckt räckte hon fram handen till mig. Jag hade bara pratat med hennes sambo, Conny, innan besöket hemma i Lödöse. Inte för att Conny hade sparat på detaljerna om sin kärastes livssituation, men det är som alltid med telefonsamtal – man lyssnar med ena örat och tänker att det där fångar jag upp när vi ses. Jag hörde inte riktigt vad han sa om doftallergi, vilket kan förklaras med att det var ett nytt ord för mig. Nu vet jag bättre och kommer för alltid att reagera när jag hör ordet.
Carin Synnerö har haft reumatisk värk länge. 25 år gammal fick hon en diagnos om en obotlig ögonsjukdom som efter en stroke för fem år medförde att hon idag bara har 6% syn. Innan dess hade hon drabbats av reumatisk värk och doftallergi. 2015 fick hon en kraftig biverkning av en biologisk medicin mot sin reumatiska sjukdom och blev mer eller mindre förlamad. När man får ta del av livsöden som dessa blir man snabbt väldigt ödmjuk. Jag kan tycka att livet som diabetiker kan vara jobbigt. Den tanken kommer aldrig mer att slå mig… Jo, just det. Carin har diabetes också!
Av alla sjukdomar och besvär är det ändå doftallergin som Carin upplever som det värsta problemet. Detta för att kunskapen och kompetensen är så låg inom området. Jag kan bara gå till mig själv. Jag hade inte ens hört talats om det tidigare. Doftallergi kan orsaka förödande reaktioner. Luftrören tränger ihop sig och gör det svårt att andas. Reaktionen kan utlösas av att någon har på sig en tröja som tvättas med tvättmedel och eller sköljmedel. Carin känner det så snart du närmar dig. Hemtjänsten har fått vända i dörren många gånger.
Som tur var denna gång lyste solen och temperaturen var behaglig ute på altanen. Vi kunde genomföra intervjun på utsidan, men Carin fick ta på sig ett munskydd. För visst använder jag sköljmedel. Det trodde jag var hur oskyldigt som helst. Nu vet jag bättre.
Carin berättar att besvären började redan 2001 och ledde till att hon fick ha eget kontor. Det blev ett stort handikapp. Tänk dig själv att vara allergisk mot dofter framställda på kemisk väg. Tvättmedel, sköljmedel, tvål, parfymer, bensin – Carin reagerar på allt. Hon berättar att det räcker att hennes man har skakat hand med ett antal personer för att det ska få konsekvenser.
Carins sjukdomsbild är komplicerad. Det ska man ha respekt för, men färdtjänsten borde efter alla resor ha lärt sig att doftgranar inte är välkomna i samma bil. Att hon dessutom måste åka ensam eller med ledsagare som vet att kläder inte får dofta borde väl också kunna bli en standard som Carin kan lita på.
