Allt som kunde gå fel, gick fel, men nu står huset där och vi måste alla, för att sova gott om natten, försöka lägga historien bakom oss. Den går ändå inte att påverka. De mörka episoderna i boken om ridhuset är redan skrivna. Projektledningen beslutade hastigt att vrida på huset och den nya placeringen landade över en gammal synd, förlåt deponi. Det medförde att projektet tvingades genomföra en marksanering till en kostnad om 15 miljoner kronor och ridhusets grundläggning blev dessutom mer omfattande. Det kostade 4,5 miljoner extra. Det är detta som får ridhusets budget att skena. Att byggentreprenören senare går i konkurs kan inte kommunen lastas för, men det fick konsekvenser för över tre miljoner kronor.
Läs också: Notan för ridhuset snart framme
Med detta i backspegeln är det bara att göra som vanligt, lära av historien och försöka bli bättre i framtiden. På Jennylund finns nu ett nytt fint ridhus, där över 300 hästvänner sitter upp i sadeln, varje vecka. Aktiviteter för alla intressen hos barn och ungdomar går alltid att försvara, men självklart borde det inte ha kostat 60 miljoner kronor. Det tror jag inte någon tycker, oavsett inställning till spökhistorien. När det nu skedde är det viktigt att snabbt utvärdera och ändra rutinerna så att en liknande händelse aldrig kan upprepas. På den punkten tvivlar jag inte en sekund. Boken om vansinnesprojektet på Jennylund kommer inte få en uppföljare om dagens folkvalda får bestämma. Däremot kommer det att dyka upp nya misstag och felberäkningar av både mänsklig och omänsklig natur.
Kritiska stormar kommer vina på nytt, det hör liksom till spelet. Som i alla branscher handlar det om att hela tiden försöka optimera verksamheten och eliminera alla risker till haveri. Lärdomarna från ridhuset i Bohus blev onödigt dyra, men vi fick samtidigt sanerat lite av våra gamla synder. Alltid något att glädjas åt när alla andra gnäggar.
