Kan en välmående förening var ett hot mot ett gott samhällsklimat? Självklart kan den det. Särskilt för de som inte får komma in… Tanken hade aldrig slagit mig förut. Jag har alltid trott att föreningslivets starka gemenskap bara är till glädje för alla, men så enkelt är det ju inte. De som redan är inne i föreningens ringdans kanske inte är intresserade av fler medlemmar. ”Vi mår ju så bra nu och allt fungerar som vi vill”. Så är det säkert ofta för de som är inne, men hur är det på utsidan. Vad vet vi om dem? Lyssnar vi alltid på dem och är dörren ens på glänt för den som knackar på?
Har ni hört talats om Ale 360? Det har ni säkert, men det betyder inte att man kommer ihåg innebörden. Det är inte heller helt glasklart, men efter tre möten måste jag erkänna att det börjar kännas riktigt spännande. Ale 360 är ett projekt som bygger på dialog mellan alebor, kommunens tjänstemän och politiker. Samtalen handlar ytterst om hur framtidens samhälle ska vara att leva i. Vad vill vi ska prägla det goda livet i Ale och hur skapar vi detta? Flummigt? Ja, inledningsvis så kändes det verkligen så, men när vi börjar klä de olika utmaningarna i ord och konkretisera vad till exempel utanförskap är och varför det uppstår blir det plötsligt väldigt intressant.
Den kunskapsrika projektledningen har stöd av bland andra John Holmberg, professor från Chalmers och samtalsledare Martin Sande, som båda beskriver Ale 360 som en expedition. Vi vet att vi har kastat loss och vad målet är, men vad resan kommer att innebära och vilka lösningar som måste skapas för att nå fram har vi ingen aning om.
Aleborna har visat stort intresse för att diskutera framtidens samhällsklimat. Det landade till sist i att ”det mänskliga mötet” var det mest angelägna fokusområdet. En referensgrupp om cirka 30 personer, alebor, tjänstemän och politiker, träffas nu fyra gånger för att diskutera frågan. Inte helt oväntat kom gruppen fram till att glädje, välmående, gemenskap, tillhörighet, förståelse och trygghet bör prägla det mänskliga mötet i framtidens Ale.
Den andra akten ägde rum i tisdags och nu var uppgiften att beskriva hur det mänskliga mötet ser ut i dagens Ale. Det blev superintressanta dialoger runt borden. Ett antal tydliga problemområden förtydligades. Utanförskap och psykisk ohälsa präglade flera av gruppernas diskussioner. Det var i samtalet om utanförskap som min bild av det gyllene föreningslivet delvis förstördes. Jag hade aldrig tidigare tänkt tanken att föreningen med den stora gemenskapen kan vara ett hot. I det stora hela är allt föreningsliv naturligtvis en tillgång, men för den delen av populationen i ett samhälle som kanske möts av en stängd dörr blir det en belastning. Så vi måste garantera att föreningarna verkligen är öppna och tillgängliga för alla. Det låter kanske självklart, men är det så? Eller hindrar höga medlemsavgifter och etnisk bakgrund människor från att komma in i gemenskapen? Och hur motiverade är de på insidan att hålla dörren öppen? Ale 360 har åtminstone öppnat mina ögon och jag ser fram mot fortsatta samtal om framtidens Ale.
