Fascination och förfärelse. De är inga närbesläktade fenomen, förutom att båda berör oss. I ena fallet med glädje och i det andra med förargelse. Jag har ju förmånen att kunna bläddra igenom veckans alster lite för er andra och konstaterar då att att jag pendlar snabbt mellan känslotillstånden, hopp och förtvivlan.
Vi börjar med det roliga. Ale Kulturskola firade i tisdags 50 år. Det är ju både roligt och fascinerande med tanke på att kommunen bara är 43 år fyllda… Skämt å sido, tänk vilken fantastisk verksamhet det är. I år, precis som flera gånger tidigare, kan vi notera att en av Ales kulturstipendiater har ett förflutet i just den lokala kulturskolan. Johanna Dahlbäck får i år det stora arbetsstipendiet om 15 000 kronor. Är inte ett dugg förvånad. Tidningen har vid många tillfällen skrivit om de talangfulla barnen från Mauritzberg. Idag är Marika, Johanna och Felicia Dahlbäck etablerade namn i Kultursverige. Ale Kulturskola hade all anledning att sträcka på sig under 50-årskvällen. Vi är många som fascinerats genom åren av deras förmåga att utveckla unga förmågor till fullblod inom musik, sång och teater.
Däremot är det inte riktigt lika roligt att åldras och nå den stunden i livet då det är dags att ta plats på ett äldreboende. Birgit Mörner, 93, gladde sig åt en efterlängtad plats på Björklidens fina äldreboende i Alafors. Det blev dock en rejäl smolk i glädjebägaren. Inte helt ovanligt hade hon tre månaders uppsägning på sin befintliga lägenhet hos Alebyggen. För att inte missa chansen till platsen på Björkliden behövde både svaret och flyttlasset gå tämligen omgående. Det medförde dubbla hyror under två och en halv månad. Tack för lång och trogen tjänst… Är det verkligen så systemet ska fungera? Jag tycker det är förfärligt. Det blir inte mycket att leva på efter att ha betalt 11 000 kronor i bara hyror. Att det finns kommuner som garanterar äldre att slippa dubbla hyror tycker jag är självklart, men inser också att det finns kommuner som likt Ale inte har det i sitt reglemente. Det duger dock inte som svar. Ale ska inte tillhöra the bad guys.
Nästa artikel att reagera över i veckans nummer är tveklöst alebornas nonchalans av bilbältet. Denna begåvade uppfinning kallas också världens billigaste livförsäkring, ändå visar NTF:s (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande) kartläggning att just aleborna tillhör de som använder bilbältet minst. Det kan man ju fundera över. Allt brukar bottna i någon form av förklaring, men eftersom det enda skälet till att inte använda bilbältet har en nära koppling till intelligensbefrielse undviker jag gärna att grotta ner mig i denna frågeställning.
På med bältet bara.
