Efter ett halvårs intensiv valrörelse var vi nog säkra på att den lokala debatten skulle lägga sig. Det blev tvärtom. Aleborna diskuterar politik som aldrig förr och trots att valet har ägt rum, rösterna har räknats och resultatet har presenterats är det ingen som vet vem som kommer att styra i Ale. Tala om politiskt antiklimax.
Jag träffar våra politiska makthavare ofta och ser dem i många olika situationer. För mig är de väldigt bekanta, men den senaste tiden har de visat sidor jag inte tidigare har sett. De har varit pressade och uppgivna, om vartannat. Situationen är för båda helt ny och mycket svår, även om båda tycker att den andras verklighet är betydligt lättare. Kommunstyrelsens ordförande, Mikael Berglund (M), anser att han redan sitter i opposition och att det bara är för Paula Örn (S) att bilda en majoritet. ”Det är hennes uppdrag att skapa en majoritet för sin budget och verksamhetsplan”. Paula Örn har försökt, men inte lyckats och vädjar därför till alliansen att antingen lägga ner sina röster eller att åtminstone samverka och förhandla om budgeten. Svaret från alliansen är att de kommer att presentera sin budget i november när fullmäktige ska ta beslut. De rödgröna kan räkna och har självfallet förstått att alliansens budget då kan få majoritet med stöd av SD. Det innebär i så fall att de rödgröna skulle riskera att få styra med motståndarens budget. Det är varken ett lätt eller roligt uppdrag och därför överväger sannolikt alliansen att förbereda sig för att behålla ordförandeklubborna. Sverigedemokraterna och Aledemokraterna som tillsammans har åtta mandat i fullmäktige har öppet deklarerat att de tänker stödja Mikael Berglund om han föreslås till Kommunstyrelsens ordförande. Frågan är vem som föreslår vem?
Det är hur man än vänder och vrider på det, ett mycket speciellt parlamentariskt läge i Ale. Följer man praxis ska den största minoriteten, i vårt fall de rödgröna, bilda politisk ledning. Jag tror fortfarande att det är den mest sannolika utgången, men därefter kommer alliansen att driva sin politik. Gör SD och AD verklighet av sitt hot att rösta med alliansen i till exempel budgetfrågan faller den politiska ledningen platt redan efter en månad. Bra eller dåligt för Ale? Katastrof skulle jag vilja säga.
Tänk er själva att ha en ledning som inte kan bestämma eller ta några beslut själva? Handlingskraftig? Stark? Pålitlig? Trygg?
Nej, däremot fruktansvärt osäker och i ständigt behov av stöd från oppositionen. Den rödgröna ledningen kommer om alliansen fortsätter på den inslagna vägen inte att kunna driva en enda egen fråga. Vad är det då för vits med att bilda en politisk ledning?
Oppositionen kan inte heller avkrävas att inte längre få driva sin politik bara för att det finns en ”risk” att SD röstar på det som alliansen föreslår. Samtidigt skulle en alliansledd politisk ledning inte motsvara valresultatet, där 46% röstat för en rödgrön majoritet. En alliansledd ledning skulle också vara helt beroende av vilket humör SD och AD är på i fyra år. Det här är inget annat än ett stort politiskt antiklimax!
