En ny lokal politisk turbulens tynar fram i horisonten. De rödgröna som tvingades söka stöd hos Aledemokraterna för att skapa en stabil majoritet riskerar nu få klä skott för sin nya partners interna samarbetssvårigheter. Med god insyn i det politiska etablissemanget kan jag bara konstatera att det var väntat. Det var med stor tveksamhet och det handlade snarare om en mans verbala förmåga när Jan A Pressfeldt drev igenom stödet till de rödgröna. Hans partivänner delar inte i grunden samma ideologi, varför samarbetet på sikt är omöjligt hur goda avsikterna än må vara. Att ena stunden sprida propaganda om ”den röda faran” för att i nästa andetag skaka hand rimmar inte. Det kan fungera för stunden, men inte i längden. Ett politiskt samarbete kan inte bygga på några få individers relationer och målsättningar, det måste vara brett förankrat och insynen måste vara total. Det får inte finnas minsta chans att förtroendet i det nya samarbetet sviktar. För lokaltidningen vittnar flera partimedlemmar om att insynen är minimal. Att de politiska uppgörelserna sker i ett slutet rum med mycket få inblandade. Det är inte hållbart.
Därför lämnar nu Sven Rydén Aledemokraterna och han kan komma att följas av fler. Det lilla partiet tål inte så många avhopp, innan det även kommer att påverka den övriga majoriteten. Om Jan A Pressfeldt och Ingela Nordhall blir ensamma kvar som aledemokrater i fullmäktige har den rödgröna majoriteten med stöd av AD minsta möjliga övervikt, 25 mot 24. Det är ingen optimal situation och definitivt inget som skapar varken handlingskraft eller förtroende. Således kan Ale stå inför en ny politisk kris och det är en situation som jag tror varken de rödgröna eller oppositionen gillar. Den nya alliansen bestående av de fyra borgerliga partierna och Framtid i Ale kommer sannolikt återigen att bjudas in till överläggningar. När diskussionen kommer att handla om att ta ansvar för Ale är det inte alltid lätt att sitta kvar i gamla överenskommelser. Frågan är vad majoriteten har att locka med när alla uppdrag är fördelade? Förhandlingssituationen är inte lättare nu än efter valet när oppositionspartierna till höger inklusive Framtid i Ale stängde dörren.
Kommunchef, Björn Järbur, gav i veckan sin syn på utspelen om de förlorade trygghetsvärdarna. Frågan har aldrig varit uppe för politisk behandling, varför politiken inte kan lastas för att ett enskilt arbetsmarknadsprojekt upphör. Istället har våra förtroendevalda med de rödgröna i spetsen pekat ut ett antal övergripande mål när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år är en tydlig prioriterad målgrupp och därför gjordes också en omfattande satsning på bland annat 500 sommarjobb.
Björn Järbur menar vidare att det finns en risk att tjänstemännens kreativitet och entreprenörsanda kvävs om politiker får vara inne och detaljstyra genom att till exempel ta beslut om enskilda arbetsmarknadsprojekt.
Trygghetsvärdarna var ett sådant och när tiden löpt ut avslutades satsningen. Det var inte uppe för politisk behandling, vare sig före eller efter.
Björn Järbur stänger inte dörren för att trygghetsvärdar kan bli aktuellt igen. Ses en snabb och negativ förändring kring pendelstationerna kan frågan lyftas på nytt.
Just hur Ale kommun ska styras och ledas har varit ett av kommunchefens främsta uppdrag och jag tycker inte han har fel i sak, men med vetskap om hur politiken i en liten kommun fungerar får nog både han och vi andra leva med att politiker kommer fortsätta ha tydliga synpunkter om såväl stora som små detaljer i den offentliga servicen. Det tillhör liksom spelets oskrivna regler…
