Fastighetsägarna i Ale har jublat åt de senaste årens prisökningar och nu sprids glädjen. I Lilla Edet är det fortfarande en attraktiv prisbild, men under förra året steg värdet på snittvillan med 17%. Det låga utgångspriset gör att det trots allt är fortsatt fyndläge och det finns enligt mäklare på orten en tydlig tendens. Alebor som kommit in på bostadsmarknaden i ett tidigt skede väljer att casha hem värdestegringen för att sedan fynda på nytt i Lilla Edet. Med hänsyn till bostadsbristen och den förhållandevis eftersatta prisbilden kan det vara en klok satsning. Göteborgarna har definitivt hittat till Ale, mycket tack vare pendeln, och nu verkar det också vara uppenbart att stadsborna upptäckt Lödöse. Statens investeringar i infrastrukturen bär frukt och regionförstoringen är ett faktum, men dessvärre ligger kommunerna efter med samhällsplaneringen. När Ekeberg i Lödöse är fullt utbyggt skulle det naturligtvis redan varit klart med en fortsättning, likaså med Kronogården i Älvängen. Av allt att döma kommer efterfrågan att bestå och även om en eventuell fastighetsbubbla skulle spricka kommer konsekvenserna att bli mindre på marknader med en lägre prisnivå – till dessa hör både Ale och Lilla Edet. Ökningarna till trots är steget till Kungälv och Kungsbacka stort. Vi kommer att landa mjukare än i delar där villapriserna nått orimliga nivåer. I Ale och Lilla Edet kan vi fortfarande konstatera att prisbilden är rimlig.
Huspriser som sticker samtidigt som det kommer signaler om att räntan är på väg känns som ett otäckt scenario. Vi får hoppas att bankfolket gjort sin läxa och inte lånat ut till sista spiken i husnocken, utan att det finns marginaler i kalkylerna. Självklart kommer det tids nog en sättning, men så länge efterfrågan är stor kommer raset att utebli. Det finns således ingen direkt anledning till oro i vår del av regionen, då känns det värre när Kungälvs Sjukhus meddelar att operationer ställs in med anledning av personalbrist. Kritiker menar att detta bara kan lösas genom höjda löner till vårdpersonalen. Det är en tveksam strategi. Lönen ska vara rimlig, men det är bara en av flera avgörande faktorer. Arbetsmiljön är exempelvis av ännu större vikt i valet av yrke och arbetsplats. Att du får rimliga förutsättningar att utföra ditt yrke, att kraven och ansvaret ligger på rätt nivå, att belastningen känns okej både när du är på jobbet och inte minst när du kommit hem. Att det blir fler händer i vården tror jag är viktigare än att lönen plussas på. Det gör den ändå i avtalsrörelsen, men strategin för att göra vårdyrket attraktivt lyser med sin frånvaro. Det talas för lite om de övriga faktorerna, det är som vanligt bara fokus på ettor och nollor. Det är inte där lösningen ligger.
