Jag vet inte vad som imponerade mest, publikrekordet eller prestationen.
Kanske snarare att publiken stannade kvar i åskovädret när spelare, ledare och domare flydde in i omklädningsrummet. De gjorde hur som helst rätt för efter regnet kom som vanligt solen och med den ett glimrande serieguld.
Det blev en söndag att minnas. Kön längs Sjövallavägen ringlade sig tidigt lång, men ingen kunde ana att tillströmningen skulle medföra ett publikrekord som var nästa fyra gånger större än det tidigare. Matchvärdarna Alebyggen och Svenska Stenhus hade kalkylerat med 500 kaffe och bulle, vilket på förhand kändes optimistiskt. Nu när gränserna för det förväntade sprängdes med kraft krävde bara en kniv för att lösa problemet. Bullarna fick helt enkelt delas för att åtminstone stilla hungern hos så många som möjligt. Energipåfyllning var nödvändigt efter 20 minuters regn och åska. Ett oväder som normalt får alla dödliga att ta till flykten fick bara paraplyer att fällas upp och regnponchos att åka på. Publiken valde att stå tålmodigt stå kvar. Var det månne ett första bevis på att de visste vad som väntade? Själv sprang jag till bilen både för att skydda mig själv och kamerorna. Åskådarna som trotsat ovädret fick sin belöning. En halvtimme efter blixtar och dunder sken höstsolen över Sjövallen. Stärkta av ett tidigt ledningsmål och ytterligare ett direkt efter matchavbrottet visade unga Ahlafors IF att chansen att få fira serieseger i division 2 framför ögonen på en rekordpublik inte skulle gå förlorad. Det gjorde den inte heller. Det blev till sist en segerfest som ännu inte har slutat. Den ska enligt laget pågå i dagarna tre…
Det finns som vanligt så många historier bakom kulisserna när ett lag triumferar. Det är det som är det fina med lagidrott. Människor kommer samman och utför stordåd tillsammans med gemensamma krafter. De finaste ögonblicken är när de okända hjältarna hyllas. Under Ahlafors IF:s guldfest fick de som tvättar herrarnas match- och träningskläder den längsta applåden. Lennart och Anita Johansson deklarerade samtidigt att de nu ämnar lämna sina sysslor efter 19 trogna år. Deras insatser är enligt laget ovärderliga. ”De får oss att känna oss som proffs”. En annan historia som berör är unge Elliot Söderberg Waltersson, 20, som överraskande togs ut i startelvan för den sista matchen. Han påbörjade på morgonen ett långt sms till tränaren om att han kände sig dålig och inte kunde spela. Sanningen var att nervositeten tagit över. Han skickade aldrig iväg meddelandet och några timmar senare spelade han fram till det avgörande målet.
Ahlafors IF är nu en av Sveriges 64 främsta fotbollsklubbar. Nog är det värt en applåd.
