På onsdag vankas informationsmöte angående Vikingagårdens framtid. Det sker bara några dagar efter att den årliga vikingamarknaden i Ale har slagit nytt publikrekord. Arrangören fick ett bra tillfälle att upplysa om det nedläggningshot som hänger över gården och verksamheten. Det är därför ingen vild gissning att tro på en massvandring till Ale Kulturrum. Frågorna är många och låt oss hoppas att informationsmötet inte sätter stopp för dialogen. Det finns ett stort behov hos entusiasterna att få klarhet i turerna och möjligheterna att rädda vikingagården.
2 700 besökare är en imponerande siffra. Det är få event i kommunens historia som lockat en liknande mängd. Dessutom med en minimal budget. Det visar att intresset för denna plats och tidsepok trots allt är stort. För en kommun som ofta diskuterar hur Ales anonymitet ska brytas och hur vi bäst ska sätta Ale på kartan måste vikingamarknaden anses vara ett bra bidrag. Det var en folkfest i dagarna två. Det tror jag alla som var på plats insåg.
Sedan ska vi inte blanda ihop den kommunala verksamheten med den ideella, men visst är det intressant att se vad Ale Byalag med små medel lyckas åstadkomma. Kanske kan vikingagården ha en ljusare framtid i ren föreningsdrift? Jag hoppas att mötet på onsdag blir konstruktivt och att det öppnar dörrar för att testa nya idéer.
Första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, har tveklöst förändrats. Inte minst gäller det i Ale. Från att ha varit ett tillfälle för skarpa röster och tufft formulerade plakat är det numera en familjedag med clowner, hoppbogar och lotterier. Riktigt mysigt för alla, oavsett politisk härkomst. Frågan är bara i vilket forum arbetarrörelsen i framtiden ska göra sina röster hörda? Det enda tydliga kravet som åtminstone jag sög åt mig av var Kommunals Sladjana Gustafssons vädjan om att arbetskläder för hemtjänsten måste vara lika självklart som det är för vaktmästarna och parkarbetarna. En berättigad begäran som jag hoppas inte försvann bland lotteristånden.
