Puh – det blev en ledare!

19.39. Dryga 50 minuter kvar till tryckning och veckans ledare är inte skriven.

Tiden har inte räckt till – den här veckan heller.

Varför är den ständigt en bristvara? Det är den inte kom jag på. Det handlar om att disponera den.

Jag ska inte klaga. Att skriva ledare under tidspressade förhållanden har jag gjort förr. Många gånger dessutom, så jag tänker göra det igen. Det finns inte ens anledning att brusa upp, då alla svar kommer att landa i att det är mitt eget fel. Jag kunde ha valt att sitta uppe en timme till igår. Det gick bara inte. Motivationen fanns inte. Dessutom hade jag bestämt mig för tidig uppgång. Planen var att gästa ett antal pendelstationer för att snyta till mig lite billigt morgonkaffe. Kanske fånga några engagerade politiker och få svar på den eviga frågan: Hur känns det?

Jag höll fast vid planen och var på plats vid Nödinge pendelstation halv sju. Döm av min förvåning när det enda jag mötte var några stressade resenärer. Inte ens doften av kaffe. Nåväl, de är kanske i Nol idag?

Fem minuter senare: samma förbannelse. Inte ens ett papper från en kexchoklad. Då fattade jag. Det är torsdag morgon. Sista dagen i veckan eftersom många av någon anledning jobbar hemifrån på fredagar. Hårdsatsning i Älvängen alltså.

Jag var där kvart i sju. Förbannelsen var ett faktum. Inte en politiker. Inte en kopp kaffe. Inte en morgonfralla.

Det var bara att stryka reportageidén och dra ett djupt andetag. Antingen har partierna tröttnat på att dela ut kaffe eller så hade jag bara extrem otur. Det fick bli en tur till närmaste butik istället. Jag vågade inte riskera att komma till jobbet och upptäcka att kaffet var slut. Med tanke på hur morgonen hade utvecklat sig hade det varit fullt möjligt.

Vinden vände och solen gick upp. Samtalet med kristdemokraterna Magnus Berntsson, riksdagsman, och Stefan Svensson, regionråd, på vårdcentralen i Bohus var intressant. Det handlade inte så mycket om politik, utan mer om vården som helhet. Varför åker många av oss till sjukhuset istället för vårdcentralen? Så beskrevs beteendet. Att medborgarna saknar förtroende för sin vårdcentral.

Är man frisk kanske man inte ska uttala sig, men en orsak skulle kunna vara bristen på kontinuitet. Det sägs att man hamnar hos en ny läkare vid varje besök. Då kan man lika gärna åka direkt till akuten på sjukhuset. Magkänslan säger att där jobbar proffsen. Nu vet jag att det inte riktigt är sant. Läkarnas kompetens på vårdcentralerna är minst lika hög. Ändå krävs en beteendeförändring för att få medborgarna att välja vårdcentralen i första hand.

Min personliga reflektion var: Vem sjutton åker frivilligt till akutmottagningen om det finns en kompetent vårdcentral på orten? Kanske är det där jobbet måste börja. Se till att vårdcentralerna går att lita på. Kristdemokraternas svar är att förstatliga vården. Blir kvaliteten bättre i Västra Götaland när besluten fattas i Stockholm? Kanske blir vården mer likvärdig. Men blir den bättre för oss?

Hur som helst. Det blev en ledare även den här veckan. Klockan är bara 20.14.