Återigen spökar det uppe på Jennylund i Bohus. Det kommunala ridhuset spräckte alla budgetar och kalkyler.
Nu är det föreningens tur att försöka rida ut ur en ekonomisk storm.
Den ena olyckan avlöste den andra när ett nytt ridhus skulle byggas i Bohus. Inte minst gällde det de ekonomiska kalkylerna. 20 blev 30 miljoner kronor – men mardrömmen var inte över. Inte ens nära. Slutnotan landade på över 60 miljoner. Ridhuset visade sig vara placerat halvvägs in på en deponi som var känd för många, men inte alla. Ärendet skapade svarta rubriker och en stundtals hätsk politisk debatt. Vem var egentligen ansvarig för att det blev som det blev?
Den här gången är det inte kommunen som pressas och när det återigen talas om ekonomisk kris på Jennylund är bilden tydligare. Orsaken också. Viljan att hitta en lösning då? Förhoppningsvis finns den, då det denna gång handlar om betydligt mindre belopp.
Pandemin gick inte obemärkt förbi. Verksamheter fick antingen stänga ner eller begränsas i omfattning. Konsekvenserna av det ser vi fortfarande spår av. Bland annat hos Ale Jennylunds ridklubb. Föreningen tog möjligheten att begära uppskov med skatten när det var som värst. Återbetalning har skett via en avbetalningsplan, men en försenad inbetalning gjorde att Skatteverket ändrade tonläge. Nu ville myndigheten ha in alla stålar på en gång. En svettig uppgift som föreningen löste i december.
Ett problem kommer sällan ensamt. Med en ansträngd ekonomi har hästbeståndet minskats. Klubben har fått lita på sina trotjänare, men med färre ridskolehästar har antalet elever blivit färre. Vem som helst kan räkna ut vad konsekvensen blir när kunderna i butiken minskar. Uppsidan är att efterfrågan finns. Kölistan är nämligen lång, men utan hästar är det svårt att ta betalt för ridlektioner. De ridskolehästar som finns närmar sig pension.
För att reda ut situationen ansökte föreningen om ett riktat bidrag eller kommunalt lån för att säkra hästbeståndet och på sikt rädda verksamheten. Förvaltningens utredning gav ett tydligt nej. Finanspolicyn medger inga generösa tolkningar eller förmildrande omständigheter. Ridskoleverksamhet är ingen kommunal kärnverksamhet och föreningens möjligheter att återbetala ett eventuellt lån bedöms som små.
Med respekt för skattebetalarnas pengar var slutsatsen väntad. Däremot äger föreningen fortfarande ett antal lokaler, stall och mindre ridhus, på det annars kommunala området. Det borde vara en vits för Ale kommun att äga hela anläggningen och genom ett köp av resterande byggnader rädda Ales största fritidsgård för tjejer?
TEXT:
