Svenska Kraftnät informerade i onsdags berörda alebor om vilka alternativ som utreds för en ny 400 kV-ledning mellan Skogssäter i Trollhättan och Stenkullen i söder. Det blir enligt det alternativ som känns som huvudförslaget ledningsgata på ca 90 meter som går genom fem kommuner, däribland Ale och Lilla Edet. Över 300 personer mötte upp i Medborgarhuset. Deras protester är i samklang med kommunledningens samlade årsikt, men vad spelar då detta för roll? Vad väger tyngst? Riksintressen eller ett i sammanhanget fåtal kommuners vädjan och intrånget hos ett hundratal fastighetsägare?
Jag hyser stor respekt för riksintressen, men det betyder ju inte samtidigt att det får användas som argument för huvudlösa beslut. Alternativ måste alltid utredas och i detta fall föreslås att den luftburna ledningsgatan istället ska grävas ner. Omöjligt säger Svenska Kraftnät samtidigt som förslagställarna berättar om att världens längsta likströmsledning precis är nedgrävd mellan Norge och Holland, sträcka 58 mil. Resultat; mycket lyckat. Mellan Värnamo och Lyby gräver Skanska, i projektet Sydvästlänken, ner en likströmskabel som blir 18,5 mil lång. Den nedgrävda sträckan blir världens längsta på land. Mellan Gråbo och Trollhättan är avståndet 8 mil. Problemet är enligt Svenska Kraftnät att det i nämnda fall handlar om likström och att det som nu planeras är ledningar för växelström. Frågan är då om det är en tillräcklig ursäkt. Eftersom det uppenbarligen har fungerat att använda likström på vissa håll är det kanske möjligt även här? Hur noga har frågan utretts? Att gräva ner en växelströmskabel en längre sträcka innebär enligt Svenska Kraftnät en stor effektförlust, men vad är en lång sträcka? Kan man gräva ner vissa delar av sträckan för att rädda ett antal hushåll och fastigheter? Har Svenska Kraftnät redan bestämt sig? Är samråden med ortsbor och kommuner bara en del av spelet?
Jag förstår att det väcks lika många frågor som förakt. Tänk dig själv att via ett brev informeras om att en ny kraftledning ska kliva in på tomten, att värdet på ditt boende riskerar att halveras om du trots allt väljer att bo kvar eller att kraftledningen hamnar mitt i vardagsrummet och helt sonika tvingar dig att flytta. Hur man än vänder och vrider på det här så känns både kommunen och de enskilda medborgarna väldigt små i förhållande till det statliga verket och dess intressen. Har de väl bestämt sig drar de sig knappast undan, men kan de gräva ner sig istället för att via en luftburen ledning ständigt göra sig påmind hade vi lättare kunnat acceptera deras dominanta ställning…
Ale kommun engagerade och informerade medlemmarna i Älvängens företagarförening om centrumutvecklingen. För oss som varit med de senaste 15 åren var det inte mycket nytt. Det handlar mer om att man väcker liv i gamla planer. Frågan är när de ska realiseras. Det pratas också om vilka verktyg som ska användas för att göra orterna mer attraktiva. Fontäner, statyer? Spara den frågan och se till att få fart på byggnationen av bostäder. Det är fler plånböcker som hela Ale behöver.
