När kommunala pensionärsrådet hade stormöte med Ales politiska partier framträdde delvis en bild av skilda världar. Politiken pratar digitalisering och effektivisering medans den seniora publiken diskuterar mänsklig närvaro. Det är en viss skillnad.
Jag hade förmånen att få agera moderater när engagerade pensionärer bjöd in kommunfullmäktiges samtliga partier till ett möte om äldres situation i Ale. Det blev en bra och stundtals kreativ diskussion där det inte bara vädrades kritik utan också konstruktiva idéer till förbättringar. Ett exempel var färdtjänsten där personer med rollator känner osäkerhet för att kliva ombord på bussarna. Det kan leda till att en del väljer att stanna hemma i ensamhet istället för att ta sig till sociala aktiviteter. Lösningen från KPR: ”Västtrafik ställer ut en buss ett antal gånger i centralorterna och låter äldre få träna ombordstigning”. Svårare än så behöver det inte vara.
Att bemanningen inom äldrevården har minskat ogillas starkt och det gäller såväl på boenden som i hemtjänsten, där färre anställda får besöka fler. Hur detta ska tolkas är en skiljelinje i politiken och att KPR vill se fler huvuden i äldreomsorgen råder det inga tvivel om, men det fanns också tankeväckande påpekanden kring vad civilsamhället kan göra gemensamt.
Att samverkan mellan kommun och pensionärsorganisationerna kan utvecklas finns det en enighet kring, men från publiken hördes också uppmaningar till allmänheten. ”Har du en äldre granne som lever i ensamhet ska du självklart knacka på ibland. Det finns ingen som frivilligt lever isolerad. Att bara utbyta några ord kan göra stor skillnad”. Så klokt, så mänskligt – och samtidigt så långt från kommunens fokus på digitalisering och effektivisering. Jag förstår att man vill effektivisera. Det är ett positivt laddat ord, inte minst i näringslivet där allt mäts i kronor och ören. När det gäller mjuka verksamheter som skola, vård och omsorg tror jag man ska vara väldigt vaksam för hur långt det är hälsosamt att effektivisera.
När jag pratar med äldre anser de att gränsen redan är nådd. Det är också tydligt att politiken pratar varmt om digitalisering och effektivisering medans seniorerna ser det ur ett annat perspektiv. Därför är det att applådera att möten som dessa mellan KPR och politiken hålls även när det inte är ett valår. Då skapas utrymme att dela perspektiv från skilda världar.
