Fyra år av krig och ett obeskrivligt lidande. Det är förvisso på behörigt avstånd, men jag ljuger om jag påstår att det inte känns. Den eviga rapporteringen om antalet dödade och sårade i kriget i Ukraina har blivit en del av vardagen – och det är ett faktum som skrämmer mig mest.
Inte ens i en lokaltidning går det att undvika ämnet. Ukrainakriget har stått i ett tydlig fokus de senaste dagarna. Medierapporteringen har varit intensiv kring fyraårsdagen. Det är självklart bra att vi uppmärksammar lidandet och den omotiverade invasionen av supermakten i öster, men jag saknar verkligen den konkreta åtgärdsplanen för att nå en förändring – ett stopp på bomberna.
Jag vet att det talas om fler och effektivare sanktioner, men en befogad fråga är varför de har dröjt? Vad väntar vi på? Västeuropa ska göra allt som står i deras makt för att få ett omedelbart bombupphör i Ukraina. Här verkar det som att vi försöker tygla och smeka grisen först i väntan på att han eventuellt ska komma på bättre tankar – det har kostat många ukrainare livet. Sluta smeka och sminka grisen! Inse priset som landet Ukraina och deras oskyldiga invånare betalar varje dag.
Med fyraårsdagen i minnet blir det både lätt och aningen charmlöst att glädjas åt en kvartersnära återvinningscentral, men faktum är att beslutet som en enig samhällsbyggnadsnämnd fattade är ett bra bevis på hur enkelt det kan vara att glädja andra. För många, särskilt i de norra delarna av Ale, kommer detta att underlätta vardagen väsentligt. Att slippa bege sig till Sörmossen i Bohus för att slänga trädgårsavfall varje gång man varit flitig blir en stor tidsvinst. Att denna åtgärd kan vara på plats inom tre månader känns närmast overkligt – eller så bevisar det att valår är bra ur många aspekter. Ord blir betydligt fortare till handling. Den saken är helt klar.
Att få visa upp de första bilderna, förvisso illustrationer, på Ales två kommande skolprojekt är också glädjande. Det kommer alltid att finnas olika åsikter var en skola bäst bör ligga och hur stor den ska vara, men om vi bara tänker på de som ska gå där är det ofrånkomligt att nya fräscha lokaler blir något alldeles extra. De nya skolorna i Alafors och Bohus blir de första grundskolorna sedan 2015 när Kronaskolan byggdes. Den visade sig vara för liten redan när den invigdes. Det misstaget har man lärt av. Nu finns det utrymme att växa.
I delar av Ukraina sker undervisningen under jord, men vi vet att det kommer en dag när även de kommer få chansen att fira nya skolor som invigs – frågan är bara när?
TEXT:
