Mer pinsamt kan det väl knappast bli. Jag svänger av E45 mot Ale Torg, rullar sakta upp för bron och eftersom det är fritt från övrig trafik svänger jag direkt vänster. Ajdå, där står farbror blåljus och konstaplarna tvekade inte att sätta fart efter mig. I höjd med parkeringen på Ale Torg ser jag att de blinkar och ber om uppmärksamhet.
”Hur var det här då? Stopplikt, vad vet du om det?”
Plötsligt blir allt väldigt tydligt och plågsamt på samma gång. Bara att stå mitt på Ale Torg och se konstapeln ta fram det berömda bötesblocket är ett straff av högsta dignitet.
”Du var inte nära att stanna på bron. Det är en grov förseelse. Vi kan med lagen i ryggen ta körkortet, men det har vi inte för avsikt att göra, tror jag”.
Konstapeln tittar på sin kollega som riktar blicken åt mig.
”Bestrider du eller erkänner du?”
Vad skulle jag bestrida? Det var ju sant. Jag såg mig om, det fanns inga bilar i närheten och jag svängde ut, trots stopplikt. Då finns det inget försvar. Är det stopplikt så är det.
”Jag skäms som en hund, det är bara att lägga sig platt. Men ni kan väl inte ta kortet?”
Juridiskt så skulle de kunna göra det i väntan på utredning, men det är sällsynt och polismännen ändrade snabbt attityd när jag tydligt erkänt mitt misstag.
”Du ska veta att det är långt ifrån vanligt att man bekräftar vad man gjort. Det är riktigt rakryggat, men tyvärr kan vi inte rabattera böterna. Det kostar 2500 kronor”.
Mitt livs dyraste resa till Ale Torg var ett faktum och inte ens den ena polisens kommentar om att det är lätt hänt fick mig på humör. Det är så fruktansvärt onödigt och tråkiga pengar att lägga ut – men framför allt så finns det inga ursäkter!
Jag har knappt behövt visa mitt körkort tidigare i livet, så det var en mycket speciell upplevelse att plötsligt hala fram det och höra att det inte krävs mer en någon sekunds ouppmärksamhet för att bli av med det. Med tanke på vad körkortet är värt, både i privat och yrkeslivet känns det än mer frustrerande att jag inte har reflekterat tidigare. Utan körkort skulle jobbet på lokaltidningen vara mer eller mindre omöjligt att utföra, även om vi springer in i en årstid där cykeln är ett utmärkt transportmedel. Det finns ju något som heter regn och dessutom är det inte sällan som kamerautrustningen ska med. Den vill jag ogärna ha på pakethållaren, så nu blir det till att hålla sig till lag och ordning.
På tal om körkort och bilar. Med veckans tidning medföljer en motorbilaga till råga på allt…
