Ibland är det mäktigt att bara titta på. Som när en ideell förening arrangerar en fotbollscup för närmare 1 400 barn, med anhöriga och ledare, talar vi om det dubbla antalet. Alla ska servas med mat, dryck, aktiviteter – och inte minst parkeringsplatser!
Ahlaforscupen slog nya rekord i helgen. 132 lag spelade tillsammans 396 matcher. Totalt räknades 800 bilar ha kommit och åkt till och från Sjövallen i dagarna två. Bara att få den logistiken att fungera gör mig svettig. Betänk då att såväl spelare som ledare och anhöriga vill äta, dricka kaffe, käka glass samt ha lite kul mellan matcherna. Ja, då förstår ni att Ahlafors IF hade att göra i helgen. Lyckligtvis är cuphelgen något som många ser fram emot och mellan 150-160 ideella gulsvarta eldsjälar ställde upp. Matcher ska dömas, hamburgare grillas och ömma fötter plåstras om. Det är lite att tänka på och jag blev stum av beundran när jag såg hur allt bara flöt på – precis som föreningen aldrig har gjort något annat.
Ahlaforscupen vänder sig till barn födda 2013-2016 och här finns inga segrare. Målen räknas inte och alla får medalj. Precis enligt fotbollsförbundets regelverk, men nog räknas det alltid. Framför allt på läktaren. ”Vad står det?” frågade en man som passerade mig i ett fotoögonblick.
”0-0 svarade jag”.
Mannen stannade och skrattade till.
”Då har du missat rätt mycket. Det är minst 4-0”.
Jag kunde käftat emot, men log bara mot honom och tänkte så klart att i hans värld var det ju så. Säkert i många andras också. Barnen räknar, det är ofrånkomligt, men signalen om att alla är vinnare – alla får medalj – är faktiskt väldigt värdefull. Jag tror att den bidrar till en bättre stämning. Ledsna förlorare kan man vara utan. Senare i livet hamnar vi ju där ändå. Vi betygsätts i både skolan och på jobbet. Vissa blir vinnare, andra förlorare. Så länge vi kan hålla den tragiska verkligheten ifrån oss är det bara bra.
I veckans tidning kan ni läsa om ett efterlängtat beslut i samhällsbyggnadsnämnden. Från och med årsskiftet blir det fria besök på Sörmossens återvinningscentral. Det ska vara enkelt att sortera och slänga skräp. Det är inte en dag för tidigt.
Minst lika positivt är det att nämnden också gav sektorn i uppdrag att utreda etableringen av ytterligare en återvinningscentral. Denna ska förslagsvis vara mer tillgängliga för den norra delen av befolkningen, vilket den södra delen också tjänar på. Trafiken genom Bohus upp till Sörmossen är allt annat än önskvärd. Med hänsyn till Ales planerade expansion är ytterligare en ÅVC ett måste – förhoppningsvis stannar det inte med en utredning.
