I veckans nummer, årets sista, publiceras en exklusiv intervju med en av Sveriges hetaste skådespelare – för att inte säga den hetaste – Adam Lundgren från Skepplanda. Många är vi som har trollbundits av tv-serien ”Vår tid är nu” där Adam har spelat den både älskade och hatade rollkaraktären Peter. Nu repeterar han ett av de mest klassiska verken, Hamlet, som går upp på Dramatens stora scen i Stockholm nästa år. Det är därför inte konstigt att medierna krigar om att få en pratstund med honom och när Dramatens presstjänst meddelar oss att Adams kalender egentligen redan är fulltecknad gav vi mer eller mindre upp. De berättar att radio, tv och tidningar rycker i honom ständigt. Döm av vår förvåning och stora glädje när vi nästa dag får ett mejl från Dramaten om att Adam kommer att ringa upp på fredag klockan 14.40. ”När han hörde att lokaltidningen hört av sig ville han gärna ställa upp” stod det. Alla framgångar till trots har Adam Lundgren fötterna på jorden och rötterna till Ale är inte avklippta. Det hade självklart varit mycket mer värt karriärsmässigt att bejaka ytterligare en förfrågan från något av de stora mediehusens alla kanaler med miljontals följare, men Adam valde lokaltidningen. All heder för det. Dela vår glädje över detta och läs den exklusiva intervjun som hela Mediesverige drömmer våta drömmar om att få publicera.
Det var det roliga. Betydligt mer allvarligt och hotfullt var Säpos tillslag i Västsverige mot misstänkta med terrorkopplingar. Polisen slog till i Lilla Edet och Surte på självaste Luciadagen. Det blev ett bryskt uppvaknande om att det vi läser som fasansfullt ont ute i den stora världen kryper allt närmare. Ingen går fri. Terrorism trodde jag fram till nu var det sista som Alekuriren skulle behöva skriva om. Exakt vilka kopplingar till terrorism som tillslagen mot adresserna i Lilla Edet och Surte har vet ingen. Detaljerna är få och utredningen än så länge i sin linda. Kanske är det skönt att inte veta allt?
Det känns oerhört konstigt att ens nämna terror i juletid när allt handlar om värme, ljus, glädje, gåvor och gemenskap. Vad är det som har gått snett? Individer är beredda att offra sina liv för att nå ett paradis ingen har sett eller kunnat rapportera om. Det kanske inte ens finns. Det kan lika gärna vara en myt.
Julen är alltid lika fascinerande. En tid när vi äter som mest och vräker i oss både det vi gillar och inte (vem vill vara ofin när julbordet står uppdukat?). Det har också blivit mer eller mindre tradition att bryta av jul- och nyårsmaten med en pizza. Pizzeriorna har sina rekorddagar just i samband med våra stoltaste högtider. Är det inte fantastiskt? Vi äter julmat så vi nästan spricker och sen springer många ändå ett varv till närmsta pizzeria för att maximera intaget. I nästa andetag ringlar sig kön till löpbanden på gymmet lång och på de allra flestas läppar kommer ett nyårslöfte om att nästa år ska jag komma i form. Visst är vi något motsägelsefulla?
Återstår bara att önska er läsare, annonsörer, partners och leverantörer en riktigt god jul och ett gott nytt år!
