Så länge jag kan minnas har frågan om en trafiksäker gång- och cykelväg mellan Skepplanda och Hålanda diskuterats. Kommunen har skyllt på Trafikverket vars intresse har varit obefintligt.
Plötsligt närmar sig bygget av en första etapp – ortsbor som gick från ord till handling har gjort skillnad.
Att samhällsutveckling tar tid har vi fått lära oss. Om centrala Älvängen har det ena kreativa mötet avlöst det andra. Invånare har varit inbjudna på framtidsdiskussioner, tagit del av strukturskisser, och arbetat med workshops i mer än 20 år. Här finns fortfarande ingen detaljplan klar. Det är bara ett exempel på hur trögt och långsamt det går. Om det gäller specifikt Ale är en intressant frågeställning, men om detaljplanen för Älvängen centrum är klar 2030 har arbetet tagit närmare 30 år. Det kan inte vara i linje med normal samhällsutveckling.
I nästan lika lång tid har skepplanda- och hålandabor stridit för en säker gång- och cykelväg längs länsväg 1978. Nu närmar det sig ett definitivt genombrott. Engagerade ortsbor bildade i februari en ideell gång- och cykelförening för att på egen hand sätta fart på hjulen. De har planerat sträckningen, pratat med markägare och kostnadsberäknat projektet. Det har inte ens gått ett år och i dagarna blev det klart att samhällsbyggnadsnämnden godkänner den bidragsansökan som föreningen lämnat in för att förverkliga en första deletapp. Nu ska kommunstyrelsen och kommunfullmäktige säga sitt. Svårare än så var det inte.
Jag förstår att det går snabbare att komma överens när grannar snackar med varandra. Att när frågor drivs av invånarna själva finns det en annan drivkraft. Däremot bör vi fundera på om det är såhär samhällsfrågor ska hanteras? Det kanske är det, men det känns lite avigt. Att betala skatt för välfärd och samhällsservice, men ska det bli något gjort får du själv göra jobbet. Kanske en överdriven beskrivning, men faktum är att GC-vägen mellan Skepplanda och Hålanda har diskuterats längre än ni anar. Att behovet är stort råder det ingen tvekan om, men frågan har lidit av en total handlingsförlamning. Det är bara att erkänna.
Nu tog medborgarna i norra Ale vägen i egna händer och med investeringsbidrag från kommunen förverkligas en trafiksäker gång- och cykelväg. Jobbet får de förstås göra själva och någon rabatt på skattekontot blir det inte. Trots allt ett bra bevis på att det ändå går att driva samhällsutveckling inom rimliga tidsperspektiv.
TEXT:
