Julen verkar vara på intågande, även om min väggalmanacka envist hävdar att det är augusti. Hösten blev en parentes och nu väntar tomtar och julmarknader runt hörnet. Kanske är det inte bara tiden som rusar iväg – utan även vi som springer lite för fort?
Det känns nästan som att jag har fått en form av hybris eller mentalt överslag när jag säger; julen är här! Faktum är att det är sant – åtminstone väldigt nära. Veckans annonser skvallrar om att världens mest mytomspunne man är på ingång. Det stundar julmarknader i alla delar av Ale kommun och i Lödöse är det Jul i byn. Personligen har jag svårt att ta in det. I morse stirrade jag hemma på väggalmanackan och den gav mig delvis rätt – den visade augusti. Det kändes logiskt. Sommaren är över. Det har jag uppfattat även mentalt, men att det inom en vecka är dags att fotografera leende barn i famnen på tomtefar på någon av alla julmarknader är väldigt svårt att ta in. Jag vet att många är av samma uppfattning, kanske inte alltid när man pratar med skoltrötta tonåringar som tycker jullovet fortfarande är långt borta och alldeles för kort.
Jag kan känna att det börjar bli dags att knäcka koden till vad det är som påverkar vår tidsuppfattning. För mig är hösten helt förlorad. Den hann aldrig börja innan det uppenbarligen blev jul. Fortsätter det såhär kommer jag bara uppleva jul och midsommar – allt annat verkar bara passera.
Min amatörmässiga analys stavas tempo. Det är för mycket som står på kö i kalendern och tid för reflektion uteblir. Hjärnan hinner inte med. Analysen kommer på kant när min snart 85-åriga mor också har samma upplevelse – tiden rusar fram och förbi.
Digitaliseringen har drivit upp tempot och underlättat mycket i vardagen. Påverkar den även vår verklighetsuppfattning? För 25 år sedan tog det en timma att skicka en färgsida till tryck över teleledningen. Nu tar det ett fåtal sekunder att skicka en hel tidning rakt in i tryckpressen. Det är bara ett moment som speglar att vi har frigjort tid för annat. Så ser det ut i många yrken och på många arbetsplatser. När vi fått tid över kan nya uppgifter tas i anspråk.
Samma sak gäller i privatlivet. Inför festen åkte vi till fotoaffären och köpte en filmrulle till kameran. Festen skulle självklart dokumenteras. Sedan tillbaka till fotobutiken för inlämning av rulle och framkallning av bilder. Innan snabblabben kom kunde det ta upp till en vecka att få se vad som hänt på festkvällen. De bästa bilderna skulle sedan väljas ut och sättas in i ett album. Kommer ni ihåg? Idag tar vi bilden med telefonen, tittar på den i realtid, och bedömer inom en sekund om den ska få vara kvar som ett evigt minne. Samma telefon är idag din videokamera, radio- och televisionsapparat. Det är också i din smartphone som eventuella filmer redigeras. Vad ska du med en dator till?
Så om tiden gått snabbt från augusti till december går det inte att jämföra med teknikens utveckling. Den bara flyger fram – och jag tror banne mig att vi har svårt att hänga med – inte bara i tidsuppfattningen!
TEXT:
