Då sätter vi punkt för en lång och innehållsrik vår. Nästa tidning kommer i mitten på juli, om tre veckor. Det är en ledighet som tas emot med tacksamhet. För första gången som ledarskribent är jag faktiskt riktigt trött på att ha åsikter. Det trodde jag aldrig skulle hända! I en ledare som så många tar del av måste du alltid reflektera över hur texten kan tolkas. Det kan ju faktiskt vara så att någon inte håller med och då bör du veta skälet till din argumentation. Du måste med andra ord tänka efter före. Det är faktiskt en skyldighet som är mer viktig att förhålla sig till när det gäller tryckta medier än andra. Den modernare formen, de digitala sociala
medierna, till exempel Facebook erbjuder en snabbare konversation och därmed också en chans att omgående rätta till en åsikt eller en kommentar. Å andra sidan tillhör jag en generation som inte tar Facebook på samma allvar som en tryckt ledarsida. Helt galet egentligen, för oavsett var du skriver dina åsikter så bör du ju veta varför du tycker som du gör.
Jag uttryckte på min privata Facebook en spontan, låt vara något provocerande, åsikt om Anders Behring Breivik och hans advokat förra veckan. Eftersom försvaret påtalade “nödvärn” för den åtalade vars erkända gärning innebar slutet för 69 barn och ungdomar föreslog jag med dramatik att både advokaten och gärningsmannen borde hängas. Att ens yttra orden “nödvärn” inför öronen på alla anhöriga borde vara straffbart.
Självklart är jag mycket medveten om allas rätt till advokat och en rättvis process helt enligt våra demokratiska lagar, men när någon så brutalt bryter mot vårt gemensamma regelverk kände jag spontant att rätten till rättigheter inte borde vara så självklar. Det blev självklart ett himla liv. Kändes som om hela Facebook kokade under midsommar. Det var inte meningen, men jag är glad för att den ägde rum på Facebook och att det gick att svara tämligen snabbt. Hade jag uttryckt samma sak i tidningen hade det tagit en vecka innan jag haft möjlighet att bemöta.
Som tur är har jag inte lika många läsare på Facebook som i tidningen.
Mitt något spontana och känslomässiga utspel med krav på “hängning” är kanske ändå ett bevis på trötthet. Att inte alltid orka överväga konsekvenserna av en åsikt. Det kan med andra ord vara läge för ett par lata dagar helt utan beslut och reflektioner.
Vi kan ånyo med stor glädje konstatera att aleborna, föreningslivet, skolor, förtroendevalda, svenska kyrkan, smyrnaförsamlingen och näringslivet starkt har bidragit till att göra livet lättare för 100 fattiga barn i Moldavien. Årets insamling är inte på kronan färdigräknad, men kommer att landa runt 7500 euro (cirka 71 000 kronor).
Fantastiskt!
Trevlig sommar och grilla även om det regnar…
TEXT:
