Aleborna mötte pendeltåget med öppna famnar 2012. Resandet till Göteborg och Trollhättan med kollektivtrafik har blivit attraktivare och fler än någonsin väljer idag att åka tillsammans. I paketet ingick också fem pendelstationer. Dessa blev dessvärre snabbt tillhåll och otrygga platser. Värst blev det i Älvängen, där det stolta resecentrumet förvandlades till en värmestuga för rastlösa ungdomar. Det har till och med gått så långt att resecentrumet numera är stängt under kvällar och helger.
Ale kommun reagerade och agerade. Föredömligt.En idé om vuxna trygghetsvärdar förverkligades våren 2013. Fyra personer erbjöds att få ingå i ett arbetsmarknadsprojekt med målet att återskapa lugnet på Ales stationer. Resultatet har varit tydligt. Mindre skadegörelse och en ökad trygghetskänsla runt stationerna. Det har både resenärer och tågvärdar intygat. Sedan att det inte finns någon vetenskaplig rapport på att det är just trygghetsvärdarna som är skälet må vara sant, men att tryggheten skulle öka genom att ta bort dem tvivlar jag på. Däremot är jag införstådd med att ett arbetsmarknadsprojekt inte kan vara för evigt, men om uppdraget som utförts har haft en samhällsekonomiskt positiv effekt borde kanske delar av det permanentas? Trygghet måste också få kosta.
Jag tror absolut att en större polisiär närvaro vore positivt för landsortskommunerna, men kan vi hitta alternativ som till exempel trygghetsvärdar är mycket vunnet. Ungdomarna själva skvallrar i många utredningar om att de gärna vill se fler vuxna ute. Att använda arbetsmarknadspengar för att sysselsätta arbetssökande och bidra med värdefulla erfarenheter tycker jag är föredömligt. Just känslan av att göra skillnad är kanske som viktigast för en person som under en tid stått utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Därför borde kanske arbetsmarknadsprojektet med trygghetsvärdar bli permanent. Det är ett uppdrag som under en kortare period kan göra stor nytta både för den enskilde och för samhället i stort.
Jag ska inte kraxa som en olyckskorp, men visst tycker jag att det ska bli intressant att följa utvecklingen kring våra pendelstationer i höst. Består lugnet eller återgår det till vilda västern?
Förra veckans fråga på alekuriren.se om återvinningsstationerna borde kameraövervakas gav ett tydligt besked. En klar majoritet har tröttnat på att några få inte kan respektera reglerna. Jag tror att resultatet hade blivit detsamma om vi frågat om kameraövervakade pendelstationer. Vi är beredda att gå med på det mesta om vi återfår det som tidigare varit en självklarhet i det svenska samhället – tryggheten.
