I veckans tidning rapporterar vi om den första preliminära intagningen till gymnasieskolorna läsåret 2011-2012. Det är ingen rolig läsning för er med lite insikt i kommunal verksamhet och ekonomi. Ale gymnasium attraherar inte elever i årskurs nio, inte ens våra egna väljer i någon större utsträckning vår egen skola. Många väljer liknanade utbildningar, men på andra skolor. Det är allvarligt, eftersom det är betydligt dyrare för kommunen att köpa gymnasieplatser hos andra än att utbilda eleverna själva.
Trenden med ett vikande intresse har pågått länge. Det är hög tid att inte bara analysera, utan också att dra slutsatser. Ale gymnasium behöver en ny färdlinje – i en ny tid – och den är inte imorgon, den är idag. Det måste gå fort. Årets generation är troligtvis förlorad och nu gäller det att inte förlora tid att övertyga nästa årskull. Gör vi det, finns det snart inget som heter Ale gymnasium.
Just nu finns en överetablering av gymnasieskolor. Det finns fler gymnasieplatser än elever. En sådan ekvation går aldrig ihop. Någon måste betala, alternativt dra sig ur leken. För tillfället verkar Göteborg och de centralt placerade skolorna vara det som lockar. Jag tror att det är svårt att påverka. Ungdomar är mer äventyrslystna än tidigare. De flyr sitt bo redan som 16-åring och vill gärna stifta bekantskap med nya miljöer och nya människor. Det är svårt att säga emot. Hur hade du gjort?
Med snabba och bekväma kommunikationer som framtidens pendeltåg försvinner argumentet om att det skulle vara jobbigt att pendla. Å andra sidan blir det också mycket lättare att ta sig till Ale gymnasium från Göteborg. Men hur ska vi kunna attrahera göteborgarna, om vi inte ens kan locka våra egna ungdomar?
Det är den nöten de skarpa hjärnorna måste knäcka. Ale gymnasium behöver en stark nisch, något unikt som lockar och känns spännande. Men det måste också vara enkelt att marknadsföra.
Att nå ut med budskapet om sin förträfflighet är kanske det allra svåraste. Dagens elever – och även gårdagens – som går eller har gått i Ale gymnasium vittnar om en fantastisk tid med engagerade lärare och fin gemenskap. Framför allt så pratar de om den härliga skolmiljön. Varför når inte detta fram?
I mina egna reflektioner tänker jag att bland alla dessa otroliga gymnasieutbildningar som erbjuds finns det säkert något som kittlar alla lite extra. I princip alla kan hitta en utbildning idag som stämmer överens med drömmen. Med ett gigantiskt utbud som av allt att döma kommer att fortsätta växa, ty fler friskolor har ansökt om att få öppna i regionen, kommer ungdomarna att spridas ut. Färre elever i varje skola innebär högre driftskostnader. När något är dyrt är det bara han med stor plånbok som kan sitta kvar – är det friskolan eller den kommunala gymnasieskolan?
Hur ska det här sluta? I år har 83 elever sökt till Ale gymnasium, i fjol var det 143… Fortsätter det i den takten är tiden för omställning och nya idéer mycket knapp.
