EN nära vän till prästen går bort. Han genomför ett sorgesamtal med en kollega. Efteråt pustar båda ut och bestämmer sig för att äta en pizza. Till maten dricker de två öl. Det låter ju ganska beskedligt, men slutar med att båda prickas och hamnar i en medial storm där hela Svenska kyrkan riskerar att bli förlorare.
Göteborgs stifts beslut att varna två präster i Nödinge församling för att ha skadat kyrkans anseende har väckt stor uppmärksamhet. Sveriges Radio, Sveriges Television, Göteborgs-Posten och mängder av fristående medier, poddar och opinionsbildare har tagit del av händelsen.
När jag ställde frågan till kyrkoherde Mika Auvinen, en av de inblandade, om han ångrar något svarade han ärligt: ”Ja, i efterhand är det enkelt. Vi skulle bara gått hem, då hade vi sluppit allt det här”. Samtidigt hör jag på honom att utvecklingen satt ljus på en del frågor som han gärna vill prata om. Det får han nu. Processen är igång. Beslutet om varningarna har överklagats. Ansvarig domprost är i sin tur anmäld för att ha skadat kyrkans anseende.
Det finns också frågor kring Ale kommuns agerande, då man valde att förmedla en ”orolig medborgares synpunkter” till stiftet. Det gjordes utan att kontakta berörd kyrka. Genom att hjälpa till med att formulera ett mejl till ansvariga i stiftet blev man plötsligt part i målet, oavsett om det var meningen eller ej.
Det framgår av den sammanställning som kommunen förmedlat att personen pratat med prästerna den aktuella kvällen. Är det då kommunens uppgift att företräda medborgaren i detta fall utan att informera kyrkan? Borde inte personen bara ha hänvisats direkt till stiftet alternativt till kyrkan för att där framföra sin kritik? Ska kommunens tjänstemän agera ombud? Jag är ytterst tveksam.
Å andra sidan är jag lika tveksam till lämpligheten att äta pizza och dricka öl utanför församlingshemmet, oavsett du är präst eller inte, samtidigt som ett rockband brakar lös från en släpvagn. Det var kanske inte det klokaste beslutet, även om det visar på en skön mänsklighet hos yrkesmän som oftast förknippas med etik, moral och högt ställda krav. Kanske kan ändå hela den här historien skapa en bra diskussion kring kyrkan, dess ämbeten och behovet av transparens, dialog samt sunt förnuft.
