Det är dags att börja jobba! Jag går till val var fjärde år för att välja vilka som ska företräda mig i de stora nationella, regionala och lokala frågorna. Min tanke är att de ska utveckla välfärden och mina förutsättningar att leva och verka i Sverige. Det är ett stort och krävande uppdrag. Jag tillhör inte kategorin som hävdar att de har överdrivet bra betalt med hänsyn till vad jobbet som heltidspolitiker innebär, men de har definitivt en lön som gör att jag kan ställa krav. Det senaste halvåret och tiden efter valet har jag blivit besviken och mycket fundersam. De som normalt talar om effektivisering och vikten av att få ut maximalt av varje skattekrona har ägnat timmar, dagar, veckor och månader åt att berätta för medborgarna vilka de inte tänker tala med. Med tanke på att deras arvoden finansieras med medborgarnas pengar blir jag extra betänksam. Hur effektivt och utvecklande för nationen är det att våra heltidspolitiker berättar vilka de inte tänker tala med? Det är ju prata de har betalt för att göra. De ska samtala varje vaken timme. De ska diskutera hur Sverige, regionen och kommunen kan bli en ännu bättre plats att leva och verka på. Eftersom viljorna är många liksom de politiska åsikterna krävs det många samtal, men det är okej för mig så länge det leder framåt. Fast hur många meter framåt kommer vi av politiker som bara ägnar kraft åt att berätta att de som är från Sverigedemokraterna – och har ett väljarstöd på 13% – tänker vi inte prata med?
Upp ur ankdammen! Det är en väldigt stor skillnad mellan att samtala och samarbeta, men när det går så långt så att våra folkvalda sätter egna gränser för vilka de ska prata med och inte blir jag djupt bekymrad. Det är ju precis det här som vi är rädda för att destruktiva krafter ska göra med landet – stänga gränserna och isolera Sverige. Exakt samma metod har våra etablerade partier försökt göra med SD. Resultat; de växer så det knakar!
Att överhuvudtaget säga att ”de tänker jag inte prata med” håller så låg nivå att det borde vara tillräckligt underlag för avsked från politisk tjänstgöring. Är det någon egenskap en politiker ska vara särskilt begåvad med är det just samtalsförmåga. De ska kunna möta medborgarna, oavsett åsikt, och föra en konstruktiv dialog. Syftet är så klart att få dem med sig. Hur ska det någonsin gå att få med sig snart 1 miljon väljare på ett annat tåg än SD:s om övriga partier vägrar prata? Just samtalet och dialogen har löst många stora konflikter världen över. Verktyget kommer att fungera även i Sverige, men vi måste våga använda det. Synliggör de politiska skillnaderna på ett pedagogiskt sätt och prioritera frågorna i rätt ordning så kommer den svenska väljarkåren att inse vad som är rätt och fel. Vi är trots allt en kunskapsnation.
I Ale och i Lilla Edet är Sverigedemokraterna så stora att de kommer in i samtliga nämnder och styrelser av egen kraft. I nämnderna tas avgörande beslut för hur kommunens kärnverksamheter ska drivas. Hur bra kommer det arbetet att gå om ledamöterna inte pratar med varandra?
Det är hög tid att vakna. Vi lever i en verklighet vi inte kan förneka, däremot utveckla och förbättra. Låt oss då göra det. Annars funderar jag på att starta ett eget parti med namnet ”Det var bättre förr”. Min ambition ska då vara att inte samtala med någon, utan väljarna ska istället övertygas om att det blir bättre om vi skippar snacket. Någon respekt tänker mitt parti heller inte visa för varför skulle vi göra det? De som inte tycker som oss förtjänar ingen respekt. Är det så vi vill ha det?
Knappast, jag lägger ner mina partiplaner om vi återgår till den sanna demokratiska ordningen där vi respekterar valresultatet, organiserar oss och framför allt börjar samtala med varandra. Det är dags att börja jobba. Vi har mycket att göra om Ale och Lilla Edet ska förbli tillväxtkommuner.
