I veckan kom äntligen lite positiva besked om smittspridningen. En tydlig tillbakagång i både Ale och Lilla Edet. Antalet smittade individer sjunker nu stadigt. Vis av erfarenhet får vi inte blåsa faran över eller luta oss tillbaka. Det har som vi vet stått oss dyrt tidigare. Det har kommit en ny våg. I veckans tidning berättar vi om Liams kamp mot det fruktade coronaviruset. Det är dessa berättelser som vi ska ta på fullaste allvar och minnas även om vi nu går in i en fas med mindre smittspridning. Vaccinationen ser också ut att ha fått önskad effekt, vilket gör att våra äldre och sköraste inte längre insjuknar.
I samhällsdebatten kan det ibland låta som om vården inte har fungerat, att resurserna inte har räckt till. Det är om något, en riktigt sjukt dåligt vinklad beskrivning. Vården har fungerat. Det är i vården vi hittar de största hjältarna, såväl lokalt, regionalt som på nationell nivå. När Liam berättar om hur han kämpade för sitt liv och såg ut att vara dödsdömd på Kungälvs sjukhus, men kördes med ilfart till Sahlgrenska som bedömde att de möjligen hade en chans att bidra. I sista ronden blev det ambulansflyg till Karolinska sjukhuset i Stockholm, där oddsen såg bättre ut. Snacka om en vård som kommunicerar och fungerar. En vård som räddade livet på Liam, 40 år från Nol.
I takt med att smittspridningen sjunker växer förhoppningarna om lättnader i restriktionerna. Det lär nog dröja måste bli min tråkiga reflektion. Regeringen och Folkhälsomyndigheten kommer inte att förhasta sig. Trenden ska vara mer än tydlig och allt för många blir fortfarande allvarligt sjuka och dessvärre är antalet döda i covid-19 per dygn kvar på en oacceptabelt hög nivå. Att se människor på olika platser både i Sverige och utanför våra gränser samlas för att protestera och demonstrera i tider av pandemi är minst sagt provocerande. Det är inte över än, men tack vare att vi har hållit ut ser vi nu en ljusning vid horisonten. Låt det bli verklighet och låt oss slippa en ny våg.
