Det lackar mot jul, även om snön inte lyser vi på taken just nu. Men det finns en del som talar för att det snart kan bli så. Ett skäl är Älvängens julmarknad. Av någon anledning brukar det falla vitt från skyn lagom till den starka marknadstraditionen andra söndagen i advent. I år vilar en extra spänning i luften. Det har varit och är fortfarande tämligen kaotiskt i Älvängen centrum, men julmarknaden har handlarna länge betonat som helig – för bra för att förstöra – så det känns som att entreprenören kommer att göra sitt yttersta för att hålla Göteborgsvägen så ren som möjligt. Idag (läs tisdag) har Trafikverket bjudit in företagare i Älvängen till ett informationsmöte. Jag hoppas det de har att säga faller under avdelningen ”Positiva nyheter”.
Noterbart i år är att flera julmarknadsarrangemang har planerats med huvudet. Kollissionerna är betydligt färre än tidigare år. För Älvängens del var det ytterst tacksamt att Repslagarmuseet som lockade 800 besökare förlade sin julmarknad veckan före företagarföreningens. Likaså har Jul i byn i Lödöse förlagt sitt arrangemang till nu på lördag för att inte krocka med Älvängens julmarknad på söndag. Dessa korrigeringar tror jag alla mår bra av.
Själv plockade jag fram ljusstakarna i helgen. Jag kunde inte låsta bli att småle lite när jag tänkte på damen som ringde mig en ljummen sommarkväll för ett antal år sedan. Hon var vansinnig, hon visste nämligen var jag bodde, över hur jag kunde ha kvar adventsljusstaken i fönstret i juni månad. I en andhämtning lyckades jag få in en replik.
”Tycker inte du att det är mysigt att tända ljusstaken på kvällarna?” frågade jag. Det tyckte hon förvisso, men det var inte skäl nog för att få ha kvar den under sommarhalvåret.
Sanningen är den att jag faktiskt inte hade reflekterat över ljusstaken, den hade helt enkelt glömts kvar. Svaret till damen blev emellertid; ”Du, jag tycker faktiskt att det är så himla fint och mysigt med en ljusstake i fönstret att jag vill unna mig det året om. Jag tycker synd om er som begränsar livets trivsamheter till att bara gälla några veckor”.
I efterhand kan jag konstatera att jag är väldigt nöjd med den kommentaren. Alla trivs vi i juletid. Det är en av årets ljuvligaste tidpunkter, alla pyntar och livar upp sina hem. Generositeten är stor och vi bjuds på glögg, pepparkakor, lussekatter, kaffe –ja till och med en och annan julklapp får vi ofta. Det är några av årets varmaste dagar, sett ur ett hjärtligt perspektiv. Varför ska vi då begränsa det vi tycker om? Jo, jag vet att det finns kulturella skäl och traditioner är till för att följas. Jag tänker ta ner min ljusstake före juni… Jag lovar.
Vi klarade stormen bra den här gången. Det var inte som när Gudrun och Per härjade. Tack för det, men återigen påmindes vi om hur chanslösa vi är när vädrets makter dirigerar.
