Bekräftelse. Världen skriker efter bekräftelse, det är därför Antarktis smälter och regnet översvämmar delar av jordens utsatta länder. Det är en form av protest mot att vi inte uppmärksammar konsekvenserna av vårt leverne.Världen är inte unik i sig, den är också överbefolkad av individer som kräver bekräftelse. Har det blivit så för att vi är så dåliga på att lyssna eller har samhället medvetet fostrat så många utpräglade egon? Jag vet inte, men personligen börjar jag bli riktigt trött på alla som skriker högt om sig själva, sina egna och näras bravader såväl privat som i yrkeslivet. Det är okej att hojta till om någon har nått en framgång, men varje litet steg framåt måste väl inte anses vara det? Det finns självklart även ödmjuka undantag. Låt mig beskriva några kontraster.
Tobias Hysén medverkade garanterat inte i Ales talkshow ”Thomas träffar” för att bekräfta sig. Han vet vem han är och hans identitet är spridd landet över. Därför gjorde han ingen stor grej av att sitta och småprata om Zlatan i Ale gymnasium. Han fick det till och med att framstå som att Zlatan egentligen inte är något annat än en simpel kille som är extremt duktig på att sparka boll. På frågan om han skickar sms till Zlatan var svaret klockrent: ”Varför skulle jag? Vi spelar i samma lag, men det betyder inte att vi är kompisar, bara lagkamrater. Du väljer vilka du umgås med även i ett lag”.
Inte en enda fråga undvek Tobbe att svara på. Han var ödmjukheten personifierad och bekräftelsebegäret främmande.
En timme senare var jag i Skepplanda bygdegård och bjöds på strålande underhållning av The Cadillac Band. Forna artister som fortfarande håller hög klass höll publiken i ett bastant grepp. Janne Lucas sjöng Växeln Hallå som om det vore igår. Claes-Göran Hedström gav på än större nostalgi när han serverade ”Det börjar verka kärlek, banne mig”. Det var först när Little Gerhard (Karl-Gerhard Lundqvist) gjorde entré som jag hajade till. Han är 79 år! Vad får honom att fortfarande åka runt med sin ”Bona Sera” och ”Den siste mohikanen”? Behovet av bekräftelse? Hur är det möjligt? Kanske för att det är en ”folksjukdom” som drabbar allt fler. Den stora skillnaden mellan Little Gerhard och de övriga var hans buskisskämt, som förvisso verkade gå hem, men de kändes malplacerade.
Varför åker du runt i Sverige 80 år gammal när du redan uppnått allt och redan fått alla landets applåder? Du har ett behov av att få bekräftelse och när självförtroendet sviktar tar du till lite underbälteshumor, men riskerar då samtidigt att själv åka genom isen och bli klassad som en ”buskis”.
Nej, när behovet av bekräftelse från omvärlden blir så stort att desperationen av att höras och synas förändrar dig och din framtoning är det dags att tänka om. Samtidigt är hela denna utveckling ett finger mot oss andra att bli bättre på att ge beröm och uppmärksamma varandra. När berömde du någon senast?
