Valet känns ovisst. Lokalt, regionalt och nationellt. Ändå plågas kandidaterna till statsministerposten med krav på att redan nu presentera sin regering. Personligen hoppas jag att valresultatet ska få avgöra vem och vilka som ska leda samhället framåt.
Valspurten är ett faktum. I vanlig ordning haglar – eller rättare sagt regnar – löftena ner. Välj vad ni tycker passar bäst. Vi undrar nog alla till mans var alla visioner och kreativa idéer har hållit hus de senaste åren.
Det råder inga tvivel om att utgången av årets val är oviss. En bidragande orsak är alla de verklighetsbeskrivningar som sprids. Någon pratar om massarbetslöshet, en annan om en av EU:s högsta tillväxttakter. Det som gör saken ännu mer komplex är att båda sidor faktiskt kan sägas ha rätt.
En halv miljon arbetslösa är en stor massa. Vad som inte alltid förtydligas är att gruppen består av människor i väldigt olika situationer. Där finns exempelvis heltidsstuderande som söker arbete, studenter som söker extrajobb och människor som bara vill arbeta deltid. Det är något annat än att en halv miljon människor går hemma utan sysselsättning och söker ett heltidsjobb.
Ändå matas vi med siffran en halv miljon arbetslösa. Man väljer så klart den siffra som passar den egna verklighetsbeskrivningen bäst. Hur är det då med Sverige och påståendet om en närmast EU-ledande tillväxt? Jo, svensk ekonomi har vuxit starkt. Sveriges BNP ökade kraftigt under andra kvartalet och tillväxten tillhörde de högsta i EU.
Samtidigt växer statsskulden i rask takt – vilket inte är helt oviktigt – men den gör det från låga nivåer. Därmed går det att måla upp bilden av en stat som tvingas låna hundratals miljarder. Eller att konstatera att Sverige fortfarande har starka statsfinanser och en ekonomi som just nu växer snabbt.
Båda bilderna innehåller sanningar.
Sedan har vi den förfärliga inflationen. Den har varit tuff, men är nu dämpad och nästan utrotad. För den som tittar på kvittot efter ett besök i mataffären hjälper det föga. Priserna vi betalar i dag är fortfarande betydligt högre än före inflationskrisen. Att priserna har slutat stiga snabbt betyder inte att de har gått tillbaka. Å andra sidan är inte heller det någon nyhet. Vad blir egentligen billigare med åren?
Nu är det dags för oss väljare att göra våra val till kommun, region och riksdag.
Gör det gärna utifrån er egen bild av verkligheten – men fundera också en extra gång på vem som har målat den åt er.
TEXT:
Peach 
